... blev det igår för Piller, och återigen gjorde hon ett sök som jag fick rysningar av - åh, vad jag älskar den intensiteten, på min "lyckobarometer" finns det inte mycket som kan mäta sig med känslan jag får när mina hundar jobbar på det sättet! Eftersom hon fortfarande är rätt så orutinerad fick hon ta in 4 av 5 dummies och den sista hämtade jag själv, eftersom det är viktigt att hon får sluta när det går som bäst.

För mig är det inte antalet inlevererade apporter som är viktigt, utan det viktiga är hur hunden jobbar. Har jag t ex lagt ut 8 dummies, då kan det räcka om hunden tar in 7 eller kanske 6, har den jobbat kanonfint hela vägen så är jag nöjd med det. För en ung hund är det viktigt att den får lyckas och stärka sitt självförtroende, och om jag envisas med att få in den sista apporten till vilket pris som helst, då har jag förstört mycket som kan ta lång tid att reparera.

Ibland kan det vara så att hunden har extra svårt att hitta en dummy, det kan bero på t ex vinden eller terrängen. Om hunden ligger i och jobbar med hög intensitet, då gör det inget om den får hålla på en stund - det är faktiskt bara bra att den får anstränga sig och få lön för mödan när den väl hittar sin apport. Men om hunden söker planlöst och halvhjärtat (vilket väldigt sällan händer med mina hundar) då tycker jag man kan bryta och kalla in den, och skicka på en lättare apport, eller kanske en markering. Huvudsaken är att hunden får avsluta övningen med att lyckas!

Söket är väldigt viktigt för mig och lika mycket som jag älskar bra sök avskyr jag dåliga. Jag har haft väldigt bra sök på mina hundar genom åren och har nog blivit ganska bortskämd, inser jag. Jag är också bortskämd med väldigt fina apporteringar, det har jag insett att långt ifrån alla är. Jag hör ständigt ifrån olika håll att folk (t o m från rutinerade "jaktprovsmänniskor") att de har problem med inlevereringar och avlämningar, och det pratas om att hundarna inte har det naturligt i sig och att det är väldigt svårt att träna. Eh, nä - det tycker inte jag! En bra jaktgolden ska ha det medfött och sedan ska det bara vara att styra hunden i rätt riktning med träningen, det ska inte vara svårt! Jag kanske sticker ut hakan här, och det har folk all rätt att tycka, mina hundar är ju inte meriterade på jaktprov - men förbaskat snygga apporteringar har dom och det har jag inte fått kämpa med! Felet de flesta gör, är att de inte inser att apportering = avlämning - det har jag sagt förut, och jag säger det igen: det är ingen apportering om hunden springer ut, plockar upp dummien och sedan springer runt med den. Nåväl, det här skulle jag kunna skriva en hel bok om, jag ska inte trötta ut bloggläsarna med det - inte idag i alla fall;-)

Jag ska passa på att tacka för alla fina mail jag får ifrån blivande valpköpare - jag är helt överväldigad av det stora intresset inför nästa kull. Jag har redan en lång lista med seriöst tävlingsintresserade som vill köpa valp, och fler blir det säkert - det är ju 7 månader kvar till Lovas parning. Jag har ännu inte bestämt om det blir en sista kull på Gimmie eller inte i höst, hon ska ha en veterinärbesiktning först, så det kommer jag att bestämma i augusti i så fall. Stort intresse är det för valpar efter både henne och Lova, men jag är av den åsikten att bara för att man kan para så behöver man inte. Det är alltså inte säkert att jag parar henne även om det visar sig att hon fortfarande är fräsch nog att ha en kull till.

Jag har inte heller bestämt till 100% vilken/vilka hanhundar som är aktuella, jag har flera hannar i åtanke som kan passa mina tikar och det gäller "bara" att försöka bedöma vilka som passar bäst - jag skriver "bara" inom citationstecken eftersom det verkligen inte är "bara", jag har redan ångest;-) För mig är det oerhört viktigt att det blir en kombination jag tror på, och att valpköparna får det de förväntar sig. Jag har ju en väldigt liten uppfödning - på 20 år har jag fött upp snudd på lika många valpar som "den stora" jaktgoldenuppfödaren ibland föder upp på ett år (!) - och det vill jag fortsätta med. Därför är det extra viktigt att varje parning blir så rätt den kan bli - kvalitet före kvantitet, liksom.