... i skogen fick vi idag - solen tittade faktiskt fram ett tag:-)

Christer och jag åkte ut till Kjula med hundarna, jag hade Boogie och Iza med mig och han hade Unni, förstås. Vi gick först en promenad och sedan fikade vi (mysigt!) och tränade lite skott, såhär inför nyårsafton. Det gick bra, alla tyckte det var väldigt spännande! Iza fick ta in en dummy som kastats som markering, och sedan fick Boogie ta in tre. Hon hade lite lägre tempo än vanligt, så det kanske var ännu ett tecken på dräktighet (får man hoppas!) Unni fick träna sin "aktiva passivitet" som funkar jättebra - hon har blivit mycket stabilare, så det var ett väldigt bra tips som Christer fick av Ankie C!

När vi kom hem gick jag ut i skogen med Spurten och Gimmie, och Spurten var överlycklig eftersom hon äntligen fick springa lös;-) Fast jag fick säga åt henne hela tiden att ta det lugnt och inte störta omkring som hon brukar!

Framåt kvällen åkte Micke, Martina o jag och våldgästade min syster Mai... det var kul för vi höll på att skratta ihjäl åt åt Tok-Mai när hon gosade med sin kudde - det skulle man ha filmat:-)

Riktigt säkra kan vi inte vara ännu, men nu verkar det i alla fall som om hon är dräktig:-) Hon har "tappat midjan" och det karaktäristiska "pälsspretet" börjar visa sig. Hon är dessutom otroligt kelig, hon befinner sig oavbrutet i min eller Mickes närhet så vi ska kunna gosa med henne.

Jag har fått låna en fin bild på Tonic och hans collietjej Lexi av Carina - vackra hundar!

Uppdatering om Spurten:

Hon verkar må ganska bra, förutom att hon fortfarande inte har någon vidare aptit. Såret ser ut att läka fint och hon  rör sig ganska obehindrat och verkar inte ha ont. Hon får ta det lugnt och vila, det är koppelpromenader som gäller en vecka framöver. Men tror ni inte att Tokfian ville träna när bara hon och jag var ute i eftermiddags;-)

Vår bästa julklapp i år är en frisk liten Spurt!

... i skrivande stund på Arboga Djurklinik för livmoderinflammation. Jag som hade fasat för att behöva lämna ifrån mig Spurten över natten (vilket man brukar få göra efter en stor operation) blev lycklig över att få höra att hon får komma hem redan i eftermiddag! En sak är säker, hade det varit Strömsholm, då hade de behållit henne där ett par nätter, allt för att dra in så mycket jouravgifter som möjligt.

Jag märkte att Spurten var sjuk igår, när hon inte ville äta - i normala fall kastar både hon och de andra i sig maten, så det är ett tydligt tecken på att det är något allvarligt fel på mina hundar. Natten till igår såg jag också att hon hade blodat ner i min säng, och det är ett par veckor sedan hon slutade löpa så det var förstås inte som det skulle. Det, i samband med att hon sedan inte ville äta, gjorde att det ringde en stor varningsklocka i mitt huvud - livmoderinflammation! Igår hade hon också feber, så jag ringde runt till alla veterinärer jag kunde komma på. Tro det eller ej, men nästan alla hade redan igår stängt för julledigt - det är ju inte klokt!

Vi hade två alternativ, en tid i Arboga i morse kl. 9 och att åka direkt till Strömsholm igår kväll. Vi åkte till Strömsholm för säkerhets skull, fick sitta i väntrummet i 2,5 timme utan att ett förbannade dugg hände. Fick veta att ingen veterinär kunde operera under natten - så varför skulle vi sitta kvar där och vänta på att de skulle ta blodprover och röntgen och allt möjligt onödigt skit som de hittar på på det där stället? Nej, vi åkte hem och tillbringade natten hemma istället, och åkte till Arboga imorse. Veterinären där, Lage Bellström, konstaterade bara genom min utsago och genom att känna på Spurten att hon definitivt hade en livmoderinflammation - otroligt proffsigt gjort!! Sen fick jag veta att hon genast skulle få komma in på operation och komma hem redan kl. 16 i eftermiddag:-) Tack gode gud för sådana veterinärer som inte tjafsar till det utan gör det som ska göras snabbt och effektivt!

Lage tyckte att Spurten var väldigt fräsch för sin ålder och verkade väldigt pigg, trots livmoderinflammationen... men han vet ju förstås inte vilket krutpaket hon är i vanliga fall:-)

Nu är det fem timmar kvar tills jag får hämta min älskade lilla Spurt! Ja, liten är hon - vägde henne på kliniken och hon väger 23,2 kg... det är inte mycket på en 8,5-årig golden, inte!

... har jag gått alldeles för länge med nu. Jag är en sån som ska vara halvdöd innan jag kommer iväg till tandläkare/läkare, men idag stod jag inte ut längre utan gick akut till tandläkaren. Hoppades på att de skulle dra ut ett par tänder som jag har haft värk i de senaste 1,5 året - men nej då, det kunde de inte eftersom jag har en dunderinfektion i hela munnen. Det förklarar ju varför jag har haft ont i hela kraniet (känns det som, i alla fall). Tandläkaren frågade om jag hade känt mig trött och hängig, och jag har ju i stort sett bara sovit och släpat mig med hundarna den senaste veckan, så det kan man väl säga att jag har... Nu ska jag äta en dunderkur med penicillin i 10 dagar och om infektionen är borta då så kanske de kan dra ut åtminstone den ena tanden. Vet dock inte om den här antibiotikan tar på den här infektionen, jag är allergisk mot penicillin så vi fick ta en sort som jag aldrig har provat förut.

Hundarna mår bra, men har förstås mycket spring i benen nu. Tack och lov så håller de sig ändå ganska lugna när inte matte är så pigg!

Jag fick en mycket uppskattad julhälsning från Ellie och hennes nya husse och matte idag! Allt funkar superbra för dem och Ellie trivs som fisken i vattnet på landet med sin halvsyster och några pudelgrabbar. De här fina bilderna fick jag på Ellie (som numera kallas Caramell):

Å, vad söt hon är!

Kan inte annat än tycka att det var väldigt synd att det inte funkade så bra med Ellie här hos oss, vi saknar henne. Men det är skönt att höra att hon trivs så bra i sitt nya hem!

... som händer på hundfronten här just nu. Nu har vi faktiskt haft någon minusgrad de senaste två dagarna, så man ska väl inte klaga på vädret. Men visst vore det skönt med lite snö så det blev ljust och fint!

Vi går mest här och kollar på Boogie och frågar oss - är hon dräktig eller inte?? Ska man döma av hennes sätt så kan hon nog vara det, för hon har både blivit keligare och lite lugnare, och det brukar ju vara de första tecknen. Något rent fysiskt är det för tidigt att se ännu, det har ju bara gått 3 veckor sedan parningen... imorgon.

Ett par kalas har det varit den här veckan, först fyllde mitt barnbarn Vide 6 år i onsdags, och sedan fyllde min bror Thomas år dagen därpå. Så det blev tårta två dagar i rad, smaskens;-) Inte så bra för figuren (och vem f-n bryr sig?) men gott var det!!

Idag "fyller" Iza och alla hennes syskon 9 månader - de var 12 i kullen så det är många att säga Grattis till!

En dagsfärsk bild av Iza på 9-månadersdagen!

Samtidigt knäppte jag denna bild på Boogie-Bus:

Just nu är jag "barnvakt" åt Unni, husse är nämligen på julbord. Alldeles nyss bestämde hon sig för att hon minsann skulle ligga i mitt knä när jag sitter här vid datorn... så lite knöligt att skriva är det allt;-)