... verkar inte vilja att jag ska trappa ner på uppfödningen - hur man nu kan "trappa ner" på en kull i genomsnitt vart 4:e år, ungefär;-) Igår fick jag nämligen ett positivt besked ifrån ägaren till en hanhund, som jag har haft ögonen på länge. Det är en hanne med kanonlinjer, som passar lika bra till både Gimmie och Boogie (förstås, eftersom de är kullsyskon).

Initialt var min tanke med förfrågan att ha honom som "backup" till Diego, om det skulle vara så att parningen mellan honom och Gimmie skulle strula på något sätt - jag har nämligen ganska många bra köpare som väntar på valp till våren, och jag vill inte ställa mig i den situationen att jag inte har några valpar åt dem i vår.

Nu kommer jag till "problemet"... eller ja, det är väl egentligen inget problem, utan mer en angenäm ändring av planerna - ju mer jag fått veta om hanhundens mentalitet, desto mer känner jag nämligen att den här hannen skulle vara helt perfekt till Boogie! Linjerna är super och han kommer ifrån en kull som är mycket jämn och oerhört bra, både arbetsmässigt och ledmässigt - av 8 individer är 7 st röntgade med A på höfter, 1 är röntgad med B (en mycket framgångsrik hund i Österrike, som också visat framtassarna här i Sverige ett flertal gånger). Alla har dessutom 0 (UA) på armbågar, och att alla är fria på både höfter och armbågar är ju tyvärr ganska ovanligt i den här rasen. Men hela kullen som Gimmie och Boogie kommer ifrån är också helt fria på lederna, tack och lov!

Den aktuella hannen - vars båda föräldrar är jaktchampions - ägs av en jägare och används väldigt mycket på praktisk jakt, och det gör även de flesta av hans syskon. De är mjuka, mkt föriga och samarbetsvilliga hundar med mycket motor och genuina jaktegenskaper, och det förstår de flesta om jag nämner att mamman till dem är SJCh Doubleuse Seazally;-) Den som är lite insatt i jaktlinjer vet också att hon är efter Seamas Mhor Of Clancallum, och att just dessa linjer har lämnat oerhört bra valpar ihop med liknande linjer som jag har på Gimmie och Boogie. Seamas har jag ju också i kombinationen med Diego/Gimmie, och det har ju visat sig bli härliga och riktigt lovande hundar!

Nu har jag ju nyss sagt att Boogie troligen inte ska paras i vår... men eftersom hon precis har fyllt 5 år och detta är "sista chansen" att para henne så kommer jag att ändra mig angående henne igen. Jag känner ända in i benmärgen att jag inte kan missa att göra den här kombinationen! Så jag följer min magkänsla - som sällan svikit mig - och därför blir det förhoppningsvis blir två kullar här hos mig i vår;-) Gimmie ska paras igen med Diego och Boogie ska paras med den här "nya" hannen, vars namn jag håller på ett tag;-) Jag ska nämligen först och främst träffa honom, och hans ägare ska förstås få en chans att titta på mina hundar. Nu är det bara att hoppas på att Boogie dröjer med sitt löp till i januari, vilket jag faktiskt tror att hon gör!

... blev det idag, då Jessicah var här och hämtade upp Boogie på väg hem till Umeå från Söderköping. Allt gick bra ända tills jag skulle stänga grinden till bilburen, då bröt jag ihop och klarade knappt att säga adjö till Jessicah... stackarn, hon som redan kände sig som en tjuv för att hon kom och "tog" vår hund Men jag är övertygad om att det kommer att gå jättebra, och Boogie får säkert en både rolig och nyttig tid hos Jessicah!

Ivers operation gick bra, trots att både menisk och korsband var trasiga. Men prognosen är god om rehabiliteringen går som den ska, och det hoppas vi såklart att den gör!

Vad roligt det var att träffa Jessicah och få se Iver igen, han och Speed är så jäkla lika - inte bara utseendemässigt, utan även till det härliga sättet, något som är tydligt gemensamt för alla valpar i den här underbara kullen.

Idag när vi var till veterinären vägde vi Boogie och Speed, Boogie väger 22,9 kg och Speed 23,6 - så de är små godingar, båda två. Vi fick mycket beröm för deras fysik och härliga framåtanda, "det är sällan man ser sådana golden" sa veterinären, och det är jag ju den första att hålla med om!

... är på G. Så här ligger det till; min valpköpare Jessicah, som äger Speed's kullbror Iver, går en 1-årig hundutbildning där man ska ha egen hund att träna med. Men nu har Iver haft en långdragen knäskada, som inte blivit riktigt diagnostiserad - och han ska nu undersökas och ev. operera ett korsband hos en specialist i Söderköping. En lång konvalecens blir det, och Jessicah är förstås ledsen över det. Inte nog med att hon har en skadad hund, hon har ingen som hon kan träna med under sin utbildning. Av den anledningen - och det faktum att jag känner mig riktigt slutkörd - började jag fundera på om Jessicah skulle kunna låna en av mina hundar ett tag. Vi diskuterade saken, och funderade först på Speed, men vi kom fram till att två livliga unghundar av samma kön kanske inte är det optimala för någon.

Jag går ju omkring med ständigt dåligt samvete för att jag inte gör tillräckligt med mina hundar - och den jag har mest dåligt samvete för är Boogie, som har en enorm energi och förmåga som hon behöver få utlopp för. Nu ska alla veta att Boogie är den sista som jag överhuvudtaget har tänkt på att placera hos någon annan, även om det är under en begränsad tid. Men Jessicah är såå otroligt duktig och seriös, och är det någon som kan ta hand om Boogie och träna henne, så är det hon. Boogie kommer att få all träning hon behöver, mycket mer än jag någonsin kan ge henne! Jag och Jessicah har haft ständig, nästan daglig, kontakt i över ett år - och jag tycker väldigt mycket om och litar på henne!

Nu är det tänkt att detta ska vara under en begränsad tid, i första hand till i början av januari, när Jessicah ska till Göteborg och lämnar av Boogie här. Sedan får vi se hur läget härhemma är då, och om Jessicah tycker att de funkar så bra ihop att hon vill fortsätta träna och t o m tävla med Boogie.

Dessa nya planer för Boogie innebär då att hon kanske inte kommer att paras med Diego i vår, utan det blir Gimmie som får den stora äran att 'dejta' Diego igen. Så vi får hålla tummarna för ett gäng helsyskon till Speed, Iver & deras syskon framåt våren!

... vilket även då var fredagen den 13:e, var en riktig lyckodag för mig. Då föddes nämligen min allra första kull!! Vår älskade Mimmi (SLCh LP Tansy's Adrienne) fick sina underbara valpar e. LP TjhR Caságs Feodor, som senare visade sig vara ett gäng utöver det vanliga:

SLCh LP Khemosabi Exotic-Empress, lydnadschampion på 2-årsdagen, då hon även var kvalificerad till till första SM, och hon kvalade till totalt fem SM i rad. Lilla fantastiska "Ronja" blev sedan stamtik hos Marit på Lisabackens kennel.

SLCh LP Khemosabi Magic-Mistress, även hon SLCh på 2-årsdagen och kval. till SM, hon deltog sedan på 7 SM i rad och tog hem totalt inte mindre än 117 förstapris i elitlydnad!

SLCh LP Khemosabi Dynamic-Dancer, min egen hanne som fick sitt lydnadschampionat 2,5 år gammal

SLCh Khemosabi Noll'an, som kom tillbaks till mig helt otränad vid knappt 11 månaders ålder. 8 månader senare (med vinteruppehåll) hade även hon sitt lydnadschampionat i hamn - en helt otrolig hund som nedärvt sina egenskaper mycket starkt! Nollans fantastiska mentalitet och förmåga ser vi om och om igen i våra valpar, och det är precis så jag vill ha det!

Förutom lydnadsmeriterna hade Magic-Mistress ("Cindy") även flera 2:a pris i elitklass på jaktprov och Nollan 2:a i ökl. Ronjas matte hade då inte möjlighet att jaktträna, utan körde bruks och fick certpoäng i elitspår.

Snacka om att man hade tur med första kullen, både med valpar och valpköpare - så tusen tack till Marit och Maud, som förde fram sina hundar på ett helt föredömligt sätt!!

Jag funderar på att så småningom gå tillbaka lite smått på de här linjerna, som jag hade i första kullen. Det blir då troligen med Gimmie, eftersom hon är en ren kopia av sin mormor Nollan - samma otroligt snabba reaktionsförmåga och glädje, och inte att förglömma; humor. Jäkligt roliga hundar som det har varit en ren fröjd att leva och träna/tävla med!!

En film om följsamhet, missa inte den!

Freerunning sleddogs

Jag är stum...

Jag antar att alla har förstått att det är bloggtorka, det händer banne mig ingenting roligt som är värt att berätta. Jag tror jag får spader på det här gråvädret - den här årstiden borde avskaffas! Och jag kan tala om att det är inte kul med fem hundar i den här gråsörjan Men en stoor fördel är det med Soleil, som är hur lätt som helst att torka av, trots att hon är rätt duktig på att skita ner sig. Så just nu vore det ingen nackdel att ha fem whippets istället!

Det verkar som om Soleil kan vara på G att börja löpa, och i så fall drar hon väl igång Boogie och Gimmie också - oj, det blir nog en rätt jobbig period för Speed, kraken! Men det är väl kanske bäst att alla löper på samma gång, för hans skull.

Nu när allt är så tråkigt får man hitta på nåt kul att titta på, som den här gulliga valpen i spegeln t ex:

http://www.youtube.com/watch?v=FpjyCE-R4Y4&feature=related