Jag har läst ett par blogginlägg som jag bara måste dela med mig av, så kloka ord!

Först Hannas inlägg som inspirerats av Jennys: Får man vara med även om man inte vill bli bäst?

Jenny och Hanna slår huvudet på spiken när det gäller tankar som jag tidigare varit inne på här i bloggen, men inte kunnat uttrycka på det fullkomligt lysande sätt som de båda gör i sina inlägg!

Jag tror, precis som jag har sagt tidigare, att det är en hel del hundförare som skulle bli gladare och - och framförallt nöjdare - av att tänka över sina mål. Jag tycker också - precis som Jenny och Hanna - att det har gått lite överstyr med petande i detaljer, som ingen annan än en förare på SM- eller kanske t o m VM-nivå har någon nytta av. Jag tror dessutom att många glömmer helheten, och handen på hjärtat, vad har man för nytta av skitsnygga detaljer om man nollar ett par, tre moment på i stort sett varje tävling? Några sådana tävlingar i rad gör att självförtroendet dalar och träningsglädjen får sig en knäck, inte hos alla, men det ska nog till en speciell typ av personlighet för att man ska gå igenom sådant utan att påverkas. Därför måste det, enligt min mening, vara lika viktigt att få helheten att hålla hela vägen, och det allra viktigaste är förstås att behålla glädjen hos både hund och förare - och det är där jag tror det kan bli farligt om man är alltför fokuserad på detaljer, risken är att man bara letar fel och blir missnöjd. Kan man inte vara nöjd även om man kanske har något moment som inte är 10-mässigt varje gång - kan man inte nöja sig med en 8:a på ett eller två moment om man ligger högt på de andra? Kanske får man lov att inse att allt inte kommer att utföras perfekt varenda gång? Det finns en alldeles speciell anledning till det - nämligen att vi har med djur att göra, som inte kommer att agera mekaniskt, hur mycket vi än har nött detaljer. På tävling tillkommer det dessutom alltid sådant som vi inte kan påverka, det är bara att inse.

Nu hoppas jag att ingen tolkar det här som att jag tycker det är okej att slarvträna, för det gör jag inte. Jag tror bara att det är vettigt att sätta realistiska mål och hitta en bra balans mellan detalj- och helhetsträning. I många fall tror jag det skulle vara sundare att i första hand sikta på ett 1:a pris i elitklass eller ett lydnadschampionat än att vara topp-5 på SM, särskilt om man är orutinerad själv eller har en väldigt ung/orutinerad hund. Jag kan inte uttrycka det lika bra som Jenny och Hanna, men jag hoppas ni fattar poängen;-)