Glad nyhet nr 1:

Gimmie's dotter Sally, Khemosabi Double Swing, har inte bara fått ett, utan TVÅ 1:a pris i nkl jakt på kort tid, på Eskilstuna och Kisa-proven - superbra jobbat av duktiga Sally och matte Therese, stort Grattis!!

Glad nyhet nr 2:

Khemosabi MJ's Thriller röntgades först av misstag enbart på höfter, men nu är armbågarna också röntgade och även de var utan anmärkning - härligt, grattis Kristin och Thriller!

Igår tog jag med Lova och Piller för lite träning - det var tänkt att vi skulle träna lydnad, men jag kände mig inte riktigt på humör så jag började med att köra Lova på ett dummysök istället. Det fixade hon jättebra, full fart och alla dummies in på nolltid, duktig tjej!  Sedan fortsatte vi med vår "lydnadsträning", som just nu bara innefattar att vi tränar samarbete och fokus, några direkta moment har vi inte börjat med ännu. Piller var med och agerade störning, och den uppgiften utförde hon med bravur, vill jag lova;-)) Jag är imponerad av att Lova klarade att fokusera på mig med den lilla galningen runt benen - Lova själv är ju ett riktigt yrväder, så det var förbaskat bra gjort! Hon är väldigt intresserad av vad "mormor" kan tänkas hitta på, och det är ju precis den attityden jag vill se!

Något som är väldigt bra med Lova är att hon har en förmåga att "gilla läget" - är hon bara klar över hur saker och ting ska vara så köper hon det rakt av, utan att protestera. Hon är lugn och stabil samtidigt som hon är helgalen, hur det nu går ihop - men det är ju det som kallas av-och påknapp, och precis vad man vill ha! Jag märker dessutom att hennes självförtroende, som är riktigt bra i grunden, ökar i takt med träningen. Hon är mjuk och åt det förarveka hållet, men inte värre än att jag tror att jag fixar det - så det blir nog henne och Piller som jag kommer att fokusera på när det gäller lydnadsträning, även om det förstås blir en del jaktträning också.

Gimmie och Boogie, som fyllde 7 år i förrgår, har båda mycket kvar att ge, både tränings- och tävlingsmässigt. Det är ingen skillnad på dem nu, jämfört med när de var 3 år gamla. Men när det gäller tävling, så måste jag nog satsa på de yngre förmågorna. Tyvärr är det ju så när man har många hundar, att några får stå tillbaka - och då är det ju oftast de äldre, tråkigt men sant. Särskilt tråkigt är det ju med hundar som Gimmie och Boogie, som båda har en väldigt stor kapacitet! Jag skulle verkligen vilja starta båda två på både lydnadsprov och jaktprov/workingtest nästa år, men vi får väl se hur det blir med den saken. Det krävs ju tid och ork att träna med alla hundar - det känns som om jag skulle behöva klona mig, eller åtminstone ha en tränings/tävlingsassistent... ingen som vill hjälpa till att träna mina hundar?

... och dagen till ära fick Piller apportera utomhus för första gången - det var kul, tyckte hon:-)

Så här såg det ut första gången...

       
... och sen gjorde vi om det, men då hann matte inte knäppa så mycket;-)

   
Fina avlämningar till matte - duktig liten tjej!!

Grattis till alla fina syskon på 11-veckorsdagen!   

Förresten, jag kom på att jag har en filmsnutt med Piller ifrån i söndags, när vi var och tittade på lydnadsprov - inget märkvärdigt, men kanske lite kul för de som har syskon att se hur Piller ser ut nu;-)

 
När jag tittar på filmen slås jag återigen av hur lik Spurten hon är!

... är jag, efter jaktträning med Speed och Lova, för övrigt den första "riktiga" träningen för Lova. Jag måste säga att jag är rätt så imponerad av den lilla tjejen - detta var ju första gången hon fick ett riktigt sök och det fixade hon kanonbra, hon låg i och jobbade och följde upp vittringen på ett väldigt fint sätt! Det var nog inte helt lätt eftersom det blåste friskt åt alla möjliga och omöjliga håll och sökområdet låg ganska öppet. Men hade hon fått vittring på en dummy gav hon sig inte förrän hon hade hittat den. Tempot var *harkel* minst sagt högt (tänk missil), men näsan hade hon på hela tiden, och apporteringarna var jättefina! Ett par markeringar fick hon också, och dom spikade hon - så inte kan jag vara annat än nöjd! Tycker mig se en väldigt stor utvecklingspotential i henne, och det känns ju rätt bra;-) Det jag får tänka på är nog att träna mer sök än markeringar, för lilla damen är ju minst sagt het!

Speed skötte sig också väldigt bra, han tog för sig mycket mer på söket än han har gjort tidigare. Det är just söket som har varit hans akilleshäl, för han är jätteduktig på markeringar och apporteringarna är kanon. I passivitet är han tyst och lugn, och han är jätteduktig på vatten, jag har sällan sett någon som simmar snabbare! Han är ju dessutom väldigt lyhörd, så när det blir dags att börja träna dirigeringar så tror jag han kommer att fixa det också. Men jag har inte velat styra honom än, och därför har jag helt enkelt låtit bli dirigeringar, och det kommer jag att göra ett bra tag till. Det jag vill, är att han ska få ett bättre självförtroende när han ska jobba självständigt, och söket är viktigare än dirigeringar, tycker jag. Jag fick ett tips av en uppfödarkollega igår om att testa med konkurrens, och det var min tanke idag - om han skulle bli osäker på söket så skulle jag skicka Lova istället. Men det behövde jag inte göra, han tog för sig riktigt bra och sökte t o m en bra bit djupare än sökområdet flera gånger, så jag var väldigt nöjd med det! Duktiga syskon:-)

... blev det för Piller idag, när hon fick följa med till Strängnäs Lokala Kennelklubb och titta på lydnadsprov. Vi började med att spana in eliten, och jag tror den sitter nu;-))

Piller skötte sig superbra, hon var nyfiken, busig, lugn och jätteglad precis som vanligt - typ världens lättaste valp att ha med sig! Fast i ärlighetens namn ska sägas att jag får rapporter som säger att syskonen är precis lika superlätta att ha att göra med och att ha med sig överallt, så hon är ju inte ensam om det;-) Att höra det gör mig väldigt glad! Många är förvånade över hur otroligt alerta och snabblärda de här små är, för att inte tala om vilken glädje och intensitet de besitter. Det är inte jag, däremot är jag väldigt glad att de blev precis som jag förväntade mig att de skulle bli - det ska bli så kul att följa utvecklingen av det här lilla gänget!

Piller växer så det knakar, och det gör säkert syskonen också - jag har ökat på maten med 1 dl/dag, fördelat på de fyra målen, så liiite mer blir det per mål nu;-) Hur mycket man får öka på är ju individuellt, tunnar de ur väldigt fort så får man öka på lite mer. Piller kastar i sig maten, hon skulle nog äta tre gånger så mycket om hon fick!

Vi har fått in lite bra rutiner nu också, i början hade ju hon och jag inte riktigt samma åsikt om vad vi skulle göra på nätterna - jag sa sova och hon sa busa;-) Men nu har hon förstått att på natten ska vi sova, inget annat - och nu kan hon t o m somna om ibland, om hon vaknar väldigt tidigt.
Piller är duktig och håller sig hela natten, men på morgonen är det förstås bråttom ut! Hon är väldigt duktig på att göra det hon ska ute, någon enstaka pöl kommer det inne om jag inte är snabb nog, men det har jag överseende med - rumsrenheten kommer när hon är mogen för det.

Från det ena till det andra; idag fick jag veta att enda tiken i Gimmie's första kull, Khemosabi Double Swing, har fått en 1:a i nybörjarklass på jaktprov - härligt, bra jobbat av Sally och matte Therese:-) Nu väntar öppenklassen på det duktiga ekipaget, och på brorsan Spirit, som hade sin 1:a sedan tidgare, kul!!

... har det inte skrivits så mycket om här i bloggen, men nu har hon fått mig att tappa hakan både igår och idag, så nu får jag nog skriva lite i alla fall! Lova (Khemosabi MJ's Billie Jean) bor hos min dotter och mina barnbarn och fungerar i stort sett som familjehund. Tanken var att jag skulle träna med henne, men fram till nu har det ärligt talat inte blivit mycket gjort - dels för att jag har haft fullt upp, men också för att Lova och jag faktiskt inte riktigt har varit på samma våglängd.

Lova har många goda kvalitéer, bl a har hon ett helt fruktansvärt tempo, sanslöst snabba reaktioner och är enormt lyhörd och lättlärd. Men hon är också väldigt signalkänslig och ganska förarvek, vilket inte passar mig som förare särskilt bra, jag har alltid haft lite svårt att passa ihop med den typen av hundar. Speed och Lova är på många sätt väldigt lika, och jag ska villigt erkänna att jag upplever att Speed inte är den lättaste hunden för mig att träna med.

Både Speed och Lova har mognat sent, och det är väl först nu som jag tycker att det fungerar att träna lydnad med Speed - det går stadigt framåt, men jag tar det i hans takt. Det är möjligt att han inte blir en hund som passar för mig att satsa på tävling med, och skulle det blir så, då beror nog inte så mycket på honom som på mig. Jag har ju haft förmånen att ha helt fantastiska hundar, som faktiskt inte krävt så mycket av mig som förare - mina fem lydnadschampions till trots, så måste jag erkänna att jag faktiskt inte är särskilt duktig på att träna hundar. Jag skulle nog vilja säga att de flesta av dem har blivit lydnadschampions trots mig och inte tack vare mig. Jag är bortskämd med bra hundar som bara har funkat av sig själva, utan att jag har behövt lägga ner särskilt mycket tankemöda på träningen - med Speed är det en annan femma och vi får helt enkelt se om det blir en tävlingshund av honom eller inte. Blir det inte det, så är det inget jag sörjer över - han har så många andra kvalitéer som gör honom till en fantastisk hund som jag älskar väldigt mycket! Det är möjligt att lydnadsträning med tävlingsmålsättning inte riktigt är hans grej, och då blir det jaktträningen vi satsar mer på istället.

Som sagt, Speed och Lova har många likheter; bl a det höga tempot, signalkänsligheten och lyhördheten. Den största skillnaden dem emellan är att Lova har ett bättre självförtroende och lite mer självständighet - just de egenskaperna som jag tycker Speed kunde ha mer av. Det här är något som jag faktiskt fått upp ögonen för den senaste tiden, för Lova har varit väldigt valpig i sitt sätt väldigt länge och i mina ögon varit ganska svårbedömd. Nu när hon är 18 månader och har löpt två gånger ser jag att hon börjar att mogna och stabilisera sig. Lova är helt otränad när det gäller lydnad, för jag är av den åsikten att jag hellre låter bli att träna, än tränar och ställer till det för oss. Lova har haft en tendens att mest snurra kring benen på mig, och sån't tycker jag bara är jobbigt - då blir jag frustrerad och hon blir naturligvis ännu snurrigare. Så jag har kört med "feglir" och bara struntat i allt vad träning heter - eller om man vill uttrycka det lite snällare; väntat på att hon ska mogna. Och som sagt, nu har något hänt och hon har blivit stabilare bara av sig självt, och nu känner jag mig sugen att börja med lydnadsträningen så smått. Igår fick hon följa med till klubben för första gången, och jag blev glatt överraskad över hennes attityd - det där med lydnadsträning var inte alls så tokigt, tyckte hon;-) Vi har såklart pysslat lite hemma på promenaderna, men en lydnadsplan hade hon faktiskt inte sett förut! Nu ligger fokus på att få henne att bli träningsvan, dvs att hon ska tycka att våra små träningspass är bland det roligaste som finns - och det såg jag en hel del av redan igår! Rent träningmässigt kommer mycket fokus att ligga på att ta det lugnt, det här är nämligen en mycket het tjej och "explosiv" är bara förnamnet;-)) Jag ska filma henne någon dag, så förstår ni vad jag menar!

Idag överraskade hon mig igen när jag hade med mig en dummy som jag kastade några markeringar med, både i lätt och lite knepigare terräng. Man ska veta att hon egentligen inte är tränad på det här heller, även om Martina har lärt henne att komma med grejer och att söka lite som stimulans (bra jobbat av Martina, som inte tränat hund alls förut!) men någon regelrätt apporteringsträning med dummies har det inte blivit. Döm om min förvåning när hon sitter kvar som gjuten när jag går ut och kastar dummyn, väntar tills jag kommer tillbaka, väntar blickstilla på kommando, störtar iväg som en jäkla torped, greppar dummyn i farten, gör en klockren ingång och sitter vid min sida inom några sekunder - med dummyn i ett stadigt grepp och med full kontakt med mig... ja, vad säger man;-)) Hahaha... ja, jag var ju tvungen att testa ett par gånger till, i svårare terräng där hon fick söka efter dummyn - och jäklar i min lilla låda vad den tjejen kan använda sin näsa!! Samma supersnabba upptag och klockrena ingång igen, precis som hon aldrig gjort annat... å, vad sån't här är underbart att se! Jag blir så lycklig och den känslan återspeglar sig ju förstås direkt i hunden, Lova har helt plötsligt en helt fantastisk attityd! Jag som har suckat många gånger och tyckt att det mest har varit en massa flams med den här hunden, får nog ta och revidera den åsikten - nu visar hon ju helt plötsligt något som börjar likna "stjärnstatus"... härligt är det i alla fall att se att man aldrig ska säga aldrig, och att egenskaperna helt klart finns där!