Jahapp, så var det LP:t fixat - kanonbra jobbat av Staffan och Vispen, som nu kan titulera sig LP1 Khemosabi MJ's Beat It! Vispen har, liksom sina syskon, stor kapacitet - men han är en mjukare typ än halvbrorsan Krutov och kräver lite mer fingertoppskänsla. Det har Staffan visat att han har, han är en skicklig förare som kan anpassa sig till den typ av hund han för tillfället tränar och tävlar med, stor eloge till honom för det! Han låter hunden växa och mogna, och för Vispens del innebär det att det går bättre och bättre för varje tävling, idag fick de ihop 183 poäng och blev 2:a, slagna med bara 0,5 poäng! Ett jättegrattis till Staffan och hans mysiga och duktiga Visp  

Tyvärr så har jag inte enbart goda nyheter idag - jag tittade nämligen in på hunddata sent igår kväll och fick mig en riktig chock! Det visade sig att Vispens röntgenresultat inte alls var bra, C-höfter (behöver inte innebära något som besvärar hunden, visserligen) och vad värre var, grad 3 på armbågar. Det här kom absolut som en blixt ifrån klar himmel, verkligen inget som någon av oss kunnat förvänta oss eller förutse. Det här är en hund som under sina 19 månader inte haltat en enda gång, far fram som en torped och aldrig visat att han skulle ha ont någonstans. Staffan har inte fått utlåtandet ifrån SKK än, så vi vet inte om det gäller ena armbågen eller båda. I vilket fall som helst så kommer Vispen att röntgas om, eftersom det alltid är bra med en "second opinion" - man vet ju faktiskt inte om röntgenplåtarna var bra eller inte. Om det nu skulle visa sig att armbågarna verkligen är så dåliga, då kommer Staffan att göra precis det som krävs för att Vispen ska må bra, även operation om det behövs. Det blir dock inte tal om att begränsa honom motion- eller arbetsmässigt, annat än under eventuell konvalecens, förstås. Det här är en sådan aktiv hund, så han skulle inte alls må bra av att begränsas när det gäller rörligheten - och Staffan skulle inte må bra av det han heller, såklart. Den här typen av hund anpassar sig till allt, så om man skulle minska på motion och träning så accepterar hunden det, den går ner i aktivitet och bli "lugn" - vilket många tolkar som om hunden är nöjd med tillvaron. Det är den inte, den är mer eller mindre deprimerad och så vill vi förstås inte ha det. När det gäller Vispen, så är Staffan överens med mig om att göra det man kan och sedan ska hunden självklart få fortsätta leva ett aktivt liv så länge det bara går.

Det känns förstås bedrövligt ledsamt när någon råkar ut för något sån't här, både för valpköparen och för mig som uppfödare - jag är verkligen den första att beklaga! 

Det här visar att man aldrig kan vara säker, hur noga man än är och avlar på friska hundar. Här kommer ju båda föräldrarna ifrån helt friröntgade kullar och det ser i övrigt väldigt bra ut ledmässigt hittills i just Vispens kull. I den äldre kullen med samma föräldrar är det en hund med HD grad C och två hundar med ED grad 1, den ena hunden har anmärkning på bara den ena armbågen, vet jag. Detta är inget ovanligt resultat eller anmärkningsvärt i en goldenkull, HD ligger på runt 25% och ED runt 20% i rasen, tyvärr. Så länge det handlar om lindriga fel brukar det inte innebära något särskilt för hunden, de flesta kan leva helt normala liv med lindrig HD och/eller ED, men det är förstås något man ska vara försiktig med i aveln. Det finns uppfödare som avlar på hundar med ED grad 1 - inget jag rekommenderar och gör själv, men så är det.

Två av Vispens kullsyskon är ännu inte röntgade, det är Milton och Lova. Miltons ägare är väldigt dåliga på att höra av sig, men för ett par månader sedan sas det att tid för röntgen var bokad - undrar vad som hände med det? Lova ska röntgas så snart som möjligt, och jag har hela tiden varit rätt så säker på att hennes leder ska vara bra eftersom hon är som en missil, men nu känns det ju väldigt osäkert eftersom Vispen är precis lika rörlig som hon. Usch, det blir nervöst!

Vad man kan säga om HD och ED är att det är både arv och miljö som påverkar, lite förenklat brukar man säga att en hund måste ha anlag för det om det ska bli HD/ED, men att man kan förvärra det genom för mycket eller felaktig motion, spring i trappor, för mycket hoppande etc. under uppväxten. Farligast av allt är häftig lek med andra hundar, och det upplyser jag alltid alla valpköpare om. Att begränsa hoppande är mycket svårt med dessa hundar, det är jag den första att skriva under på - men det andra kan man i alla fall försöka vara försiktig med. Här hos mig får inte valpar följa med ut i skogen på längre promenader förrän vid ca 7 månaders ålder, och lek med andra hundar sker väldigt sällan. Här får jag dock ta på mig dumstruten och erkänna att jag gjorde i stort sett allt fel med Speed, för han och Soleil härjade som galningar som valpar. Men hans leder höll ändå, jag kanske bara hade tur - antingen det, eller också var han helt enkelt inte predisponerad för HD/ED? Det här med leder är en riktig gåta, ingen vet egentligen hur man ska komma tillrätta med det. Och man kan ju säga så här; om det vore lätt att föda upp helt fria kullar - ja, då skulle ju alla göra det...

Nu känns det som om jag skulle behöva muntra upp oss lite, jag försöker med ett par dagsfärska bilder på mor och dotter...

.... och så fyra suddiga, men söta, godingar;-)