... fick Speed bekanta sig med framåt kvällen, den var rikigt kulig, tyckte han;-)

"Undrar vad man ska göra med den här då? Äh, jag tar den!!"

"Jippie!!"

"Titta vad jag hittade, matte - den får du!!"

Jag antar att alla valpköpare, liksom jag, förvånas över hur fort tiden går? Speed växer så det knakar, jäklar vad stor han har blivit... fast han är fortfarande lite "stabbig", de långa benen lyser fortfarande med sin frånvaro;-) Idag väger han 9,6 kg och är ca 38-39 cm hög (för övrigt exakt lika stor som Ellie, min trasselsudd till berger, var när hon växt färdigt!)

Han är i mitt tycke en lugn och sansad valp, han påminner väldigt mycket om Spurten i den här åldern. Hon var så otroligt lätt att ha att göra med, så man nästan undrade om det var nåt fel på henne... men det var det ju inte, långt därifrån!!

Speed följer med oss på lite kortare rundor i skogen nu, jag tror inte det är någon fara med tanke på att han aldrig tokspringer. Han kan ruscha efter de andra just när de får tillåtelse att springa iväg, men stannar alltid efter 20-30 meter och väntar på mig - så gulligt! Han kommer alltid som ett skott när jag visslar eller ropar, tror aldrig det har hänt att han inte har kommit på en gång.

Nu ska vi ut en sväng, skriver mer sen...

Jajamän, igår fick Speed träffa sin bror Sonic - som nu kallas "Krutov" efter någon rysk hockeyspelare:-o (Mycket ska man höra innan öronen ramlar av!)

De var båda lite spända i början, och Speed förvånade mig med att faktiskt vara rätt så kaxig! Men efter en stund kom de igång och lekte, fast då och då var de ändå tvugna att kolla vem som var "tuffast";-)

Här möts de precis utanför min port...

... och spänt var det på båda håll.

Nu ska vi kolla... vem är störst, är det jag eller du?

Hmmm...

... jag tror banne mig att vi är nästan lika stora!!

Åkej... då leker vi!!

Bäst att hålla i hatten här;-)

Så här fin är "Krutte" just nu - och långa ben har han...

... plus massor med energi säger matte och husse, som funderar på att reklamera eftersom jag sa att han var en av de lugnaste valparna;-) Men han var faktiskt det här, det är dagens sanning!!

Nädå, de är såå nöjda och säger att han är den "perfekta" valpen - som trots att han har massor med fart och energi också har en helt otrolig förmåga att koppla av. Själv tror jag att husse har fått en hund som han kommer att kunna jobba mycket med, precis som han ville!

... och här kommer dagens Speedbilder...

"Pluppen" kan stå stilla och vara fin...

... fast inte så länge;-)

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man springer fort!

Igår var vi iväg och vaccinerade, det gick bra och Speed märkte inte ens att han blev stucken i nacken. Däremot tyckte han det var lite läskigt just när vi kom in på kliniken, precis innanför dörren låg nämligen två jättestora Old English Sheepdogs (som man varken ser fram eller bak på, bara en massa päls!) och Speed har ju aldrig sett något så konstigt på en meters avstånd förut;-) Så han tvekade lite, men bestämde sig sedan för att "jag går med matte, jag" och sådan är han överlag. Han går i stort sett alltid lös och springer aldrig fram till någon människa eller hund, jag tycker dock inte att han verkar vara osäker, utan snarare ointresserad av andra än mig. Det är skönt, tycker jag. Jag har hört genom ett par av valpköparna att deras valpar är likadana, de vill inte promt fram till allt och alla - så det är nog sådana de är i den här kullen. Man ska veta att både Diego och Gimmie är ganska ointresserade av främmande människor (och hundar) så det är nog ett arv ifrån dem båda.

Har man en valp som däremot verkar osäker och t o m rädd för främmande människor eller hundar så tycker jag personligen inte att man ska göra någon affär av det, utan bara ta ansvaret som ägare och lära valpen att det enda den behöver göra är att förhålla sig lugn vid ens sida. Allt annat tar jag som förare hand om.

Min erfarenhet av jakttypen av retriever överlag, är att de oftast är mindre intresserade av omgivningen, och istället föredrar att fokusera på sin förare... vilket i mina ögon är ett stort plus.

... är det nu när valparna snart "fyller" 12 veckor, jag ska ringa och beställa tid åt Speed imorgon. Annars gör det ingenting om det inte blir gjort förrän i början av nästa vecka, så petnoga är det inte.

Här har inte hänt så mycket sen sist, vilket säkert märkts på bloggtorkan;-)

Jo förresten, Carina och Tonic (Khemosabi Super Bowl) efteranmälde och tävlade i lydnadsklass 2 i helgen "bara sådär" utan att ha tränat, och kom hem med ännu ett 1:a pris och klassvinst - kanonbra jobbat!! Jag har fått låna en bild på Carina med Tonic och collietjejen Lexi, en härlig vinterbild:-)

Häromdagen fick vi kärt besök av min syster Åsa, som vi inte träffar mer än högst någon gång/år... å, vad det var roligt att se henne "irl" (vi har annars mest kontakt på vårt familjeforum) och få krama om henne! Tack Åsa, för att du tog dig hit på hemvägen från Arlanda till Falun - det blev ju ingen genväg direkt;-) Jag har en känsla av att du blev lite förtjust i Pluppen...

Jag kom på att jag har glömt lägga in länkarna till två av Speed's brorsor som finns på resp. hemsida:

Iver (Spin) http://www.freewebs.com/vildarna/

Sprint http://www.123hjemmeside.no/Pronto

Kan kanske vara kul för er andra som har valpar att se;-)

När vi vaknade idag såg det ut så här...

... härligt, tycker både jag och hundarna!

Speed är idag 11 veckor gammal och en ljuuuvlig valp! Han är väldigt lätt att ha att göra med, lyssnar kanonbra och rättar sig snabbt om jag säger "ajaj" när han har nåt fuffens för sig;-) Hittills har vi inte gjort så mycket annat än att jag uppmuntrat kontakten, han får också sitta stilla och vänta med ögonkontakt innan han får mat etc. Vi har varit ganska dåliga på koppelträningen, jag tror han har gått i koppel sammanlagt 3-4 gånger på den här tiden. Han är så duktig när han är lös, springer inte långt ifrån mig och har alltid koll på mig!

De kommande veckorna ska vi ägna åt miljöträning, åka iväg där det rör sig en hel del folk etc. Bilåkning är inga problem och jag har inte heller märkt att han skulle bli det minsta orolig på nya platser - han är bara nyfiken och helcool;-) Detsamma har jag hört från de andra som har valpar ur den här kullen, samtliga är imponerade av hur coola de är - busiga förstås, men det finns ingenting som oroar dem, och det är ju precis så man vill att det ska vara!

Gimmie är snart i sin gamla vanliga fina form, det är fullt race i skogen och Boogie och Spurten är också lyckliga över att vi äntligen fått tid för längre promenader! När Speed är med de vuxna på lite kortare promenader - ut på ängen t ex - så står han förvånat och tittar när de svischar förbi *hur i helsike kan dom springa så fort?* Men han kommer garanterat att komma ikapp när han blir lite större:-)

Såå, nytt år och dags att tänka på vad man vill få gjort. Jag hoppas förstås att jag ska kunna tävla så mkt som möjligt och då är det lydnad i första hand som gäller. Jag vill tävla mer med Spurten, eftersom hon fortfarande - vid 9,5 års ålder - är precis likadan som hon var vid 3 år, bara ännu hetare *inte klokt*

Boogie och Gimmie ska tävlas i klass 3 tills vidare, vill nog gärna ha LP i 3:an på båda innan vi går upp i elit. Dessutom hoppas jag på några jaktprov eller WT med dem, det skulle verkligen vara kul - här är det dock mina träningsmöjligheter det beror på, jag hoppas på att de blir bättre än tidigare!

Och så ska det förstås bli spännade att se hur Pluppen (dvs Speed) kommer att utvecklas, det blir kul med lite valpträning framöver:-) Jag kan tänka mig att vi i mars/april kan komma igång lite mer på allvar, då han är 5 månader gammal.

Boogie och Gimmie ska ju löpa båda två i mars/april nångång, och jag får nu på allvar börja fundera på om jag ska ha en kull på Boogie eller inte - detta blir "sista chansen" eftersom hon fyller 5 i höst. Tidsmässigt passar det dock inte så bra för mig, jag har liksom fullt upp och dessutom skulle jag allra helst skulle vilja behålla någon valp efter henne. Det blir ju svårt nu när jag redan har 4 hundar... synd att man inte kan ha hur många som helst!! Det är ju ett av problemen när man är ensam om uppfödningen;-)