... och här kommer dagens Speedbilder...

"Pluppen" kan stå stilla och vara fin...

... fast inte så länge;-)

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man springer fort!

Igår var vi iväg och vaccinerade, det gick bra och Speed märkte inte ens att han blev stucken i nacken. Däremot tyckte han det var lite läskigt just när vi kom in på kliniken, precis innanför dörren låg nämligen två jättestora Old English Sheepdogs (som man varken ser fram eller bak på, bara en massa päls!) och Speed har ju aldrig sett något så konstigt på en meters avstånd förut;-) Så han tvekade lite, men bestämde sig sedan för att "jag går med matte, jag" och sådan är han överlag. Han går i stort sett alltid lös och springer aldrig fram till någon människa eller hund, jag tycker dock inte att han verkar vara osäker, utan snarare ointresserad av andra än mig. Det är skönt, tycker jag. Jag har hört genom ett par av valpköparna att deras valpar är likadana, de vill inte promt fram till allt och alla - så det är nog sådana de är i den här kullen. Man ska veta att både Diego och Gimmie är ganska ointresserade av främmande människor (och hundar) så det är nog ett arv ifrån dem båda.

Har man en valp som däremot verkar osäker och t o m rädd för främmande människor eller hundar så tycker jag personligen inte att man ska göra någon affär av det, utan bara ta ansvaret som ägare och lära valpen att det enda den behöver göra är att förhålla sig lugn vid ens sida. Allt annat tar jag som förare hand om.

Min erfarenhet av jakttypen av retriever överlag, är att de oftast är mindre intresserade av omgivningen, och istället föredrar att fokusera på sin förare... vilket i mina ögon är ett stort plus.