Idag har vi varit på jaktprov och - för er som vill höra den korta versionen - så gick vi inte till pris, men å andra sidan fick Gimmie närapå den bästa kritik jag har hört för en 0:a!! Den längre versionen kommer längre ner i inlägget...

Nu vill jag visa en bild som jag tog idag vid hundstoppet när vi väntade på vår tur... och sedan en bild på Gimmie där hon är 4 månader - kul att jämföra:-)

Gimmie knappt 3 år (fyller 6:e okt)

Gimmie 4 månader (februari -05)

Åter till jaktprovet som var bra upplagt, här fanns inga ursäkter om det inte gick bra;-) Domare var Per-Erik Forslund, som verkligen gav alla hundar en chans att visa sina bästa sidor och dessutom var väldigt trevlig! En otroligt bra domare som dessutom gillade min hund väldigt mycket;-)

Provet började med två enkelmarkeringar kastade från båt, man fick skicka ut hunden uppifrån land genom en glugg på ett par meter i den ganska täta vassen. Rakt ut låg båten och fåglarna kastades alltså bakom vassen. De flesta hundarna tog vägen genom gluggen och vinklade sedan ut när de kommit igenom, men Gimmie skulle naturligtvis krångla till det och göra det på det svåraste sättet. Alltså tog hon vägen igenom den täta vassen och kämpade och plaskade som en galning för att komma igenom. Efter en stund blev det alldeles tyst och jag började undra om hon hade drunknat, så jag frågade domaren "ser du henne?" "Ja, sa han, hon är på väg tillbaka med anden"... Sedan tog hon - naturligtvis - en nästan ännu krångligare väg tillbaka upp på land. Anden lämnade hon fint i min hand och sedan var det dags att hämta nästa vattenmarkering... varpå hon gör likadant och krånglar sig igenom vassen fast åt andra hållet! Ja, vad säger man - hon gjorde det ju inte lätt för sig precis! Hursomhelst, domaren var imponerad av hennes vilja och kämparglöd - han sa att det är precis det här han vill se, hundar som "växer" med uppgiften och kämpar på fast det tar emot.

Sedan var det dags för söket, som jag tyckte var bra upplagt i fin terräng och inte egentligen innebar några särskilda svårigheter. När hunden hämtat hälften av vilten - ungefär mitt i söket - fick man till uppgift att skicka hunden på ett "riktat sök", dvs ett linjetag. Vilket vilt man fick ta då berodde på vilka av vilten hunden tagit in tidigare. Sedan fick man ta in resten av vilten och avsluta med en enkelmarkering på land.

Gimmie's sök började riktigt bra, tre av vilten plockade hon in fort och lätt med snygga ingångar och avlämningar. Sedan fick jag se att hon stod vid en kråka bakom en liten kulle en stund och sedan sökte vidare... hmm. Där blev jag både lite överraskad och fundersam, eftersom allt flutit på så bra fram till dess. Nu började jag ana att vi skulle sjunka i prisvalör, hon låg nämligen ganska bra till . Sen fick hon vittring på en and som låg längst ut på söket och tog inte den heller.... åh, vad gör du, tänkte jag i mitt stilla sinne. Då fick jag ta in henne och skicka henne på "riktade sök" på både kråka och and, bara för att domaren skulle se att hon inte viltvägrade. Det gjorde hon inte heller, snygga och snabba upptag och ingångar blev det! Sedan fick jag skicka upp henne på åsen, där kaninen låg bara några meter ifrån publiken. Nu märktes det att Gimmie började "ta slut i huvudet" för hon kom i fel vind och fick istället vittring på korgen med vilt som en funktionär hade på armen och envisades med att springa fram till henne. Egentligen inte fel ur hundens synvinkel, hon sökte ju efter vilt men det var ju inte det viltet hon skulle ta! Jag fick skicka om flera gånger och gång på gång gjorde hon om samma sak - men till slut fick hon i alla fall vittring på kaninen och tvekade inte att plocka in den. Nu låg vi fortfarande på pris, även om det hade sjunkit en hel del... och så var det då dags för den avslutande landmarkeringen. Döm om min förvåning när hunden inte syns till och domaren efter en stund säger: "Hon står och äter på något". Å herregud, tänkte jag, hon äter väl inte på kråkan??? Nejdå, det gjorde hon inte, men hon smaskade på något äckel som låg under en en. När jag gick fram och skickade iväg henne på kråkan så tog hon den direkt och kom med den. Men efter den fadäsen förstod t o m jag att vi inte skulle få något pris...

Som avslutning fick Gimmie sitta passiv medan en väldigt hetsig och pipig tollare gjorde sitt vattenarbete. Gimmie satt lugnt och tyst och tittade på.

Det dröjde en hel evighet innan domaren kom och höll den öppna kritiken och då sa han bl a (som jag kommer ihåg det):

"Den här hunden har en helt underbar attityd och jag vill så gärna ge henne ett pris. Hon gör ett arbete som präglas av stark arbetslust och en hel del orutin, hon har en stark apportlust och är ärlig emot sin näsa. Jag har försökt på alla möjliga sätt att kunna sätta ett pris på henne men tyvärr så går det inte efter den sista grejen med kråkan.

Hon började väldigt starkt på vattnet, och söket började också mycket bra med fina apporteringar. Men tyvärr tog det tunga vattenarbetet på krafterna rent psykiskt och fokuseringen på sökarbetet räckte inte till i slutänden. Ett tydligt tecken på att hon blev trött i huvudet var att hon istället för att hämta markeringen hittade något att äta, och det kan vi ju naturligtvis inte acceptera.

Den här hunden behöver bara mer rutin, annars finns allting där och det kommer inte att dröja länge innan hon går till pris - kanske redan på nästa prov. Särskilt mycket tycker jag om attityden hos den här hunden!!"

Till mig personligen precis efter avslutat prov betonade han det här med hennes härliga attityd och arbetsvilja och tyckte det var härligt med en hund som har sånt högt tempo och ändå har näsan på hela tiden. Sånt värmer ett mattehjärta:-) och jag kände mig inte särskilt nedslagen efter provet. Visst, klart man tänker att det var ju lite onödigt med det här strulet... men Gimmie kändes pigg och glad och med på noterna och jag tror att det här provet stärkte henne mycket. Jag är väldigt glad åt att hon kämpade så dant på vattnet utan att ge upp - jag vet att allt sånt stärker henne för varje gång. Hon har ingen provrutin, det är jag fullt medveten om, men jag tror att det kommer att gå bättre och bättre för varje gång:-) Hon behöver bara få vara med på så mycket som möjligt så löser det sig nog!

Det var många hundar som strulade på olika sätt på det här provet, många knäckte vilt, andra tog slut på söket och några tyckte det var jätteläskigt med vassen och ville inte gå i vattnet. Av de jag såg så var det två labbar som gick riktigt bra, jag skulle tro att den ena fick en 1:a och den andra möjligen en stark 2:a. Så det var nog inte många som gick till pris på vår ruta, vi kunde tyvärr inte stanna till prisutdelningen så jag vet inte.

Jag hörde att på öppenklassrutan var det visst bara en hund som gått till pris vid 14-tiden på eftermiddagen, den skulle visst få en 3:a. Sammantaget var det en härlig dag och vi klarade oss ifrån regn! Tack till min "hundassistent" Christer och till Anki för all hjälp och trevligt sällskap - det här måste vi göra om:-)