... i klass 2, det är frågan - jag kan inte riktigt bestämma mig om jag ska satsa på det eller inte. Med två fina 1:a pris i klassen vore det kanske dumt att inte köra en 2:a till? Det dröjer ju ända till i höst innan vi ska köra 3:an, och vem vet om vi ens får något 1:a pris där, då kan det kanske vara kul med en liten "titel" i 2:an i alla fall! Och som jag har sagt förut, jag tycker att 2:an är den bästa klassen att få lite tävlingsrutin i. Jag har kollat lite på de tävlingar som ligger närmast tidsmässigt och inom rimligt avstånd, och hittade en kvällstävling i Flen den 13:e juni, det blir kanske den jag satsar på i så fall. Då har vi lite tid på oss att fila på momenten, träna lite mer tävlingsmässigt och förhoppningsvis få till det ännu bättre;-)

Inför lördagens tävling var jag verkligen inte säker på att det skulle gå så pass bra som det gjorde, visserligen vet jag att vi i normalfallet fixar ett 1:a pris även om vi har en nolla, men jag vill ju helst gå ut på planen och veta att vi kan göra ett bra resultat - och för mig personligen  (obs! självklart inget krav jag har på någon annan!) är ett poängmässigt "bra resultat" allt över 190 i de lägre klasserna, utan nollor. Visst, känslan och samarbetet är viktigare än något annat, men jag ska inte neka till att poängen ändå har en viss betydelse. Jag vet att jag har en väldigt bra hund, och då vill jag inte "fula ut" henne genom att göra dåliga resultat, så enkelt är det. Känslan veckan före tävlingen var inte alls den jag ville ha pga för lite träning, jag var faktiskt ovanligt nervös och det kändes rätt bedrövligt. Jag som vill tävla för att det är kul kunde inte tänka på något annat än att jag verkligen inte tyckte det var ett dugg roligt. Men till slut insåg jag att det förmodligen bara handlade och ren och skär nervositet och att det var dags att skärpa till sig. Några förväntningar på ett jättebra resultat hade jag inte, jag tänkte t o m att det inte var någon idé att filma, för jag ville inte ha eländet på film;-) Nu hann vi inte med det heller, även om jag hade velat, för ekipaget före oss hade brutit, och det visste jag inte - vi hann inte med någon uppvärmning eller nå't innan vi blev inropade på planen.

Jag måste säga att jag tycker att Piller är bra fantastisk som går ut och gör en sån tävling med så dåliga förutsättningar, hon är verkligen något extra, den här lilla hunden! Precis som vid de två tidigare tävlingarna var hon som fisken i vattnet, man märker tydligt att hon gillar själva  tävlingsmiljön och kanske t o m gillar att "visa upp sig" - vissa hundar är ju sådana. Det gäller för mig att behålla den här attityden och inte gå för fort fram, och för mig spelar det faktiskt ingen roll om hon blir lydnadschampion vid tre eller fyra år. Jag ser otaliga exempel på förare som går fort upp i klasserna med sina unga hundar och gör halvdana resultat på vägen - jag frågar mig ofta varför? Jag kan ta ett exempel - en bc som debuterade i kl. 1 samtidigt som oss i oktober, den var då precis 10 månader fyllda. Den klarade precis 1:a priset då, men gick bedrövligt illa med noll kontakt. Den har sedan dess kört 2:an ett par gånger med ungefär samma resultat - med bl a 5,5 och 6,5 på fria följet - och startade i 3:an i helgen. Samma sak händer där, den hankar sig precis över gränsen till ett 1:a pris. Varför gör man så? Tror man att det kommer att gå bättre ju svårare det blir, när det inte ens går bra i de lägre klasserna? Jag förstår det inte...