Bara 1,5 vecka kvar nu;-)

... blev resulatet idag, när Boogie och jag var i Strängnäs och tävlade. Hon var överladdad och kändes "stressad", och så brukar jag inte alls uppfatta henne. Men det började redan på sittande i grupp och på platsliggningen, vi fick avdrag på båda för att hon inte var riktigt stilla. Sedan låg hon på alldeles för mycket i fria följet, det är faktiskt väldigt sällan hon gör det numera. Sättande under gång fick bra, det blev en 10:a.

Sedan var det dags för inkallning med ställande o läggande vilket vi nollade, eftersom hon inte stannade - och det kan jag lova att det har aldrig hänt med den här hunden! Rutan... ja, där laddade hon på så in i norden så hon hann ur rutan innan jag fick stopp på henne, men efter ett par kommandon hamnade hon där hon skulle och resten av momentet gick bra. Sedan var det hopp-apport, och där sprang hon på sidan om hindret, och det har heller aldrig hänt med Boogie - däremot med Gimmie, på var och varannan tävling. Där valde jag att bryta, eftersom jag märkte att hon inte var som hon brukar. Visserligen ligger hon alltid högt i tempo och har alltid en enorm vilja, men hon brukar faktiskt kunna koncentrera sig också.

Jag har fått ett foto från tävlingen idag, det är Maud Eklund som har fotat (tack Maud!) och här ser man tydligt att Boogie ligger på för mycket i fria följet!

Det är klart man funderar på orsaken till att hon inte kunde koncentrera sig idag, det första jag tänkte på var att jag har varit så otroligt trött och haft en fruktansvärd värk i knäna den senaste tiden, så jag har inte kunnat jobba med hundarna som jag brukar. Det är väl inte otroligt att det märks på sådana här hundar som Boogie, som har en enorm energi... Men när jag kom hem så gick det upp ett ljus för mig, för innan jag hann öppna dörren gnällde hon, och sedan rusade hon raka vägen in i min säng... javisstf-n, hon har ju skenvalpat! Hon hade väl svårt att fokusera på tävlingen när hennes (osynliga) puppar låg alldeles övergivna härhemma;-)

På hemvägen från tävlingen åkte jag en omväg runt Björsund och njöt av den vackra naturen. Sörmland är för jäkla vackert i höstskrud!!

Vi stannade till i Kjula och körde igenom 3:ans moment på en idrottsplats, för jag ville se hur hon funkade. Det var ungefär lika mkt strul som på tävlingen, det enda hon gjorde riktigt bra var rutan. Numera kan jag skicka henne från vilket håll som helst och när som helst, hon spanar in den och vet precis vad hon ska göra - kul:-)

Nu vet jag faktiskt inte hur jag ska göra imorgon, åka och tävla eller inte... Det känns inte som om förutsättningarna är de bästa och jag vill inte gärna att hon ska få uppfattningen att tävling=stress, så som det blev idag. Om jag bestämmer mig för att tävla, så får jag nog ta med mig ett gäng dummies och lägga ett sök åt henne innan vi startar - men jag måste ta och tänka lite på om det överhuvudtaget är värt att åka.

Nu när jag sitter här och tänker, så skulle jag vilja beskriva Boogie idag som att hon inte var så glad som hon brukar, även om hon såg sån ut. Hon var väldigt taggad men hon gjorde det hon skulle mest för att vara mig till lags. Så vill jag faktiskt inte att det ska kännas...