Det är faktiskt kul att börja lite mer målinriktat med elitmomenten, nu känns det som vi "kan" trean och har nog gjort vårt i den klassen. Jag funderade ett tag på en eller ett par treor till, framförallt den som går på Sundbyholmstravet i slutet av juli, där SM ska gå nästa år. Det vore mest för tävlingsrutinens skull och att det skulle vara intressant att se hur vi skulle klara den typen av störningar, det ska ju vara hopptävlingar och marknad etc. samtidigt. Men det blir nog inte så, nu känns det som jag vill gå in för elitmomenten helt och hållet.

Idag var vi till klubben och tränade, vi körde inte så många moment men det vi gjorde gick bra:-) Piller gjorde elitrutan förjäkla bra flera gånger, särskilt första skicket som var klockrent, både till kon och ruta - där bollen låg utlagd i förväg som belöning. Jag tränade inte dirigeringsapporten alls idag, jag tänker inte träna den och rutan under samma pass förrän jag ser att hon är riktigt säker på båda momenten. Nu har vi ju egentligen bara precis börjat med dem, men jag tycker att hon har fattat väldigt snabbt, hon är enormt lättlärd. Det enda "problemet" vi kan ha är om hon blir tveksam, som nu när vi har börjat träna skiftena i zätat, det är fortfarande lite knepigt tycker hon, men det går framåt;-)

Vittringen gjorde hon jättefint, idag lade jag pinnarna lodrätt och rätta pinnen näst längst bort. Det gjorde jag för att jag ibland tycker att hon är "lite väl snabb" med att hitta rätt pinne. Det är inte ofta hon nosar på alla pinnar, men det gjorde hon idag. Jag tänker egentligen inte lägga mig i det momentet alls, hittills har hon alltid tagit rätt pinne, har högt tempo både ut och in och jättefint, stadigt grepp - vad mer kan man begära... särskilt med tanke på hur mycket strul det var i början när hon tog vilken pinne som helst, gärna flera;-) Då fattade hon verkligen inte vad momentet gick ut på, men när hon väl förstod, då satt det där.

Vi körde en slät apportering och en hoppapport med metallen, det gick hur bra som helst, inga låsningar. Faktum är att jag tror att risken för låsning på hoppapporten är mindre med metallen, för hon fullkomligt älskar den, det är liksom värsta belöningen för henne att få hämta den, knasiga hund:-) Vi provade igen lite senare, då med kommendering, och det gick precis lika bra. Även en slät inkallning med kommendering gick jättebra. Jag ville kolla om det var pga av kommenderingen hon inte kom på första kommandot på senaste tävlingen, men jag tror snarare att det var knotten som fick henne att tappa fokus under någon sekund. Det var otroligt mycket knott, jag har aldrig sett dess like! När jag vände mig om vid vittringen fick jag lov att stå och stryka bort knotten ur ansiktet hela tiden, och undrade i mitt stilla sinne om vi skulle få avdrag för det. Det var riktigt äckligt med all denna knott, jag var helt rödprickig av knottbett när jag kom hem! Det finns inte mycket som får Piller att tappa fokus, men det kan ha varit det, och dessutom regnade det, så det var inte helt lätt.

Jag får faktiskt lov att säga att Piller har varit förjäkla duktig på de här tävlingarna, med tanke på hur lite vi har tränat så är det nästan osannolikt. Jag ljuger inte om jag säger att jag kan räkna lydnadspassen de senaste två månaderna på en hand, och då har vi inte ens kört igenom alla moment. Kommendering har vi haft högst tre gånger på två månader, och då bara på några enstaka moment. Vi har aldrig kört igenom hela 3:an tävlingsmässigt med kommendering, och hon har aldrig tränat gruppmomenten med främmande hundar. Med bakgrund av det är det ju helt sjukt vad duktig hon har varit! Hon har så många förtjänster, den här hunden - alltid, alltid, alltid på g och med på noterna vad vi än ska göra - sol, regn eller drivis spelar ingen roll. Alltid lika glad och alltid lika balanserad. Det här är en hund som aldrig flippar ur, fast hon har så mycket energi så det sprutar ur öronen på henne. Hon har en helt fantastisk av- och påknapp, så otroligt lugn i passivitet, och när det är hennes tur att jobba är det som att fyra av en raket. Hon jobbar alltid i ett väldigt högt tempo, men lyssnar alltid på mig och är beredd att göra allt jag ber om, precis när och hur som helst. Och så har hon denna otroliga förmåga att kunna fokusera på det hon ska göra - det är den och hennes fantastiskt balanserade psyke som gör henne till en hund som jag känner mig fullkomligt trygg med, både i vardagen och i en tävlingssituation. Det finns ju ingen anledning att vara nervös när man har en hund som hon! Självklart har vi någon miss här och där, men det har de bästa, även de som är i toppen på SM. Det är ju inga maskiner vi har, tack och lov!

Hursomhelst, jag känner iallafall att Piller och jag har jobbat ihop oss till ett team, vi litar på varandra och jag är väldigt glad att jag har tagit det lugnt och låtit henne mogna. Det kommer jag att fortsätta med, vi kommer troligen att starta i eliten i år men jag räknar med att hon ska vara redo för större uppgifter när hon är runt 4, dvs nästa år. Jag ser alldeles för många som går för fort upp i klasserna med unga hundar, visst ser det imponerande ut men det håller väldigt sällan i längden. Jag har också sett förvånansvärt många som inte är klara för de klasser de startar i, särskilt nu när vi har varit ute och tävlat i 3:an, och det förstår jag inte riktigt. Man vill tävla, men inte göra det bra? Tror man att man får det lättare i eliten om man - på en bra dag och efter sjuhundraelva starter - bara precis har hankat sig över 1:a prisgränsen i 3:an? Jag vill nog säga att om man har en stabil grund i 3:an, desto större chans är det att man klarar elitklassen utan större problem. Det säger sig självt, tycker jag - men jag vet att alla inte tänker som jag och säkert vill hugga huvudet av mig nu;-)