Man borde t ex skickat hurtiga jul och nyårshälsningar till gud och alla människor, och självklart önskar jag alla ett jättebra 2011 - men jag har inte haft ork. Idag, efter precis en vecka, så känns det inte ett dugg bättre - tvärtom, idag är en sån dag då jag bara inte kan sluta gråta. Det är så svårt att vänja sig vid att någon som funnits högst en par meter ifrån mig i 11,5 år plötsligt inte finns där längre. Jag tyckte att Spurten inte gjorde så mycket väsen av sig, men jag påminns hundratals gånger om dagen om saker som hon brukade göra. Jag har inte ens velat gå och lägga mig, eftersom platsen i fotändan på sängen, där Spurten legat i hela sitt liv, är tom. Det är tungt, svårt och fruktansvärt sorgligt. Men jag vill tacka alla som har försökt trösta, era ord och er omtanke betyder mycket för mig, det ska ni veta!

Min sammanfattning av 2010 blir kort, jag ska nämligen bara nämna den största behållningen; Gimmie's andra valpkull som föddes i mitten av mars. Underbara valpar och fantastiska valpköpare - entusiastiska, målmedvetna och jättegulliga! De allra flesta hör tack och lov av sig med jämna mellanrum, men ett par är lite sämre på det - jag saknar uppdateringar om Milton och Thriller. Men man får väl hoppas att "inga nyheter är goda nyheter" - det finns ju tyvärr dom som sällan eller aldrig hör av sig, utom när något är på tok. Därför blir jag förstås extra glad och tacksam när jag får sådana här kommentarer, som av Eva-Liz i förra blogginlägget (det gick inte att kopiera texten, så jag fick ta en bild av den)

Ja du Eva-Liz, jag är lika tacksam att det var just ni som köpte Solan, ska du veta! Tusen tack för en helt underbar kommentar!! Och du har rätt, de allra flesta Khemosabihundar har en alldeles speciell "gnista". Det fick vi inte minst se prov på nu när Spurten var så sjuk, då hon - trots att lymfkörtlarna i halsen svullnat så mycket att hon knappt kunde andas och hon hade ett nästan obefintligt blodtryck - ändå var nyfiken och trippade runt inne på kliniken och tittade på alla grejer. Det här var ju på juldagen och under jourtid, så veterinären öppnade kliniken bara för oss, och det var ju skönt att vi slapp trängas med andra.

Veterinären kände mycket väl igen Spurten, vi har nämligen träffats många gånger ute på lydnadsprov, då hon tävlat med sina egna hundar. Hon sa att hon, när hon tänkt på en riktigt bra golden, alltid haft Spurten på näthinnan - och att hon aldrig glömmer den gången då hon som 9-åring dansade sig igenom elitklassen på SLKK med 1:a pris och seger, och charmade brallorna av både domare och publik. Vad ingen visste var att Spurten inte hade tävlat på 3 år och att vi inte tränat någonting annat än dirigeringsapporten, som hon varit lite osäker på till och från. Dock inte denna gång, en klockren 10:a blev det! Jag glömmer aldrig den tävlingen jag heller, av alla tävlingar så var den mest speciell, just för att det var lite av en "comeback" för Spurten och för att den för oss båda var ren lycka, det var så roligt att få visa att en 9-årig golden kunde tycka att lydnad var så fantastiskt kul!  Nu var det underbart att höra av veterinären att det var fler som tyckte att Spurten var fantastisk, jag vet att hon gjorde starkt intryck på många. Jag har alltid önskat att andra skulle få uppleva något liknade den lycka jag kände när jag tränade och tävlade med Spurten, och nu tror jag att det är flera av de som har valpar efter Gimmie som har goda chanser till det - och det är jag väldigt glad för!

 

Jessicah

1 januari 2011 21:26

Jag är dig evigt tacksam för en så fantastisk hund som Iver är. <3 Khemosabihundar är en mycket speciell "art"!

http://www.vildarna.wordpress.com

 

Emma

1 januari 2011 21:35

Usch vad trakigt att lasa om Spurten Pia! Manga tankar fran mig, jag vet hur tufft det ar nar vara kara vanner rycks bort fran oss. Som tur ar lever de kvar i vara minnen med allt roligt vi delat med dem!

http://www.eldflammanskennel.se

 

åsa

1 januari 2011 23:28

Förstår så väl hur du känner lillasyster, tomheten efter en trogen vän är jobbigare än man tror..
Gråten, den kan ju komma absolut när som helst, men efter ett tag så lär man sig att kontrollera den.
Som tur är har du ju fler hundar som kräver din uppmärksamhet och som ger dig kärlek, fast det fanns bara en Spurten..
Ha dé!/Kram

http://tantraffas.blogg.se

 

Pia

5 januari 2011 14:30

Tack allihop!
Jessicah: Iver är just en av dessa mycket speciella hundar, och jag vet att ni har mycket roligt framför er! Ingen tvekan om att den valpen hamnade precis där han skulle!<3

Emma: Tack för att du tog dig tid att skriva, nu när du är på Afrikaresa - jag hoppas du har det riktigt bra!<3

Åsa: Tack kära syster! Att det här är kämpigt och fruktansvärt tomt, det vet alla som varit tvungen att ta bort sin hund, det är hemskt. Idag (onsdag) känns det lite bättre, även om jag fortfarande förväntar mig att se Spurten överallt. Som du säger, det är tur att jag har flera hundar, även om ingen någonsin kan ta Spurtens plats. Kram<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen är inte uppdaterad sedan julen 2018 och kommer snart att läggas ner helt och hållet, jag ska bara spara ner så många bilder som möjligt först. Jag ser ingen vits med att fortsätta med bloggen, då jag inte längre har någon uppfödning o...

  Hoppas alla våra vänner och valpköpare får en riktigt härlig jul!   Här hemma går allt sin "gilla gång", som man brukar säga;-) "Inget nytt under solen" är ett annat uttryck man skulle kunna använda, annat än att jag har gett mig på något ny...

Grattis på 14-årsdagen, vår älskade lilla Boogie! Fantastiska lilla hund, som dansat genom livet på lätta tassar och fortfarande är vid god vigör och helt klar i sinnet - jag hoppas du får vara lika pigg och glad ett bra tag till!        Vi...

... har jag i skuggan på min altan just nu, det är fullkomligt olidligt! Vi har haft så hett - och torrt - hela sommaren att allt är uppbränt, inte ett grönt strå så långt ögat kan nå. Jag lider med bönder och djurägare som inte har foder till sina d...