Den obligatoriska "valp myser med Micke i soffan-bilden";-))

Jag - eller rättare sagt, vi - har ett problem... vi börjar nämligen bli alldeles för fästa vid Vispen. Det är inte riktigt bra det, eftersom jag inte kan ha fler hundar än jag redan har, och Vispen behöver mer egentid än han får här. Så därför har jag bestämt mig för att sätta ut honom till salu, trots att jag egentligen hade tänkt mig att vänta ett tag till.

Vispen fick vid 6 veckors ålder någonting som heter juvenil cellulit, något som jag under mina 18 år som uppfödare faktiskt aldrig tidigare hade varken sett eller hört talas om. Nu vet jag att det är något som är ganska ovanligt, men kan drabba någon enstaka valp i någon kull, och det drabbar enbart valpar. Expertisen vet inte varför vissa valpar drabbas av det, men generellt sägs det att tillfrisknande valpar inte får några men av det senare i livet och de löper heller inte större risk än andra att få bristande immunförsvar. På Vispen började det med att han svullnade och varade i ögonen, sedan fick han knottror/blåsor på nosen och läpparna, som även de svullnade. Han fick också svullna lymfkörtlar på halsen, och det är faktiskt något som valpar kan dö av om de svullnar väldigt mycket - Vispen var dock tack och lov pigg och glad hela tiden, om än inte den vildaste valpen i kullen. Han fick äta antibiotika i 10 dagar och cortison i 3 veckor, har nu varit helt medicinfri i 2 veckor och är helt frisk. Han har fortfarande lite "ärr" kvar på nosen efter blåsorna, de kan försvinna helt eller bli kvar, det får tiden utvisa. Man ser dem tydligast på bilden där han ligger hos Micke i soffan.

Av de veterinärer jag har varit i kontakt med och det jag har kunnat läsa mig till själv, så är det inte riktigt klart om detta är ärftligt eller inte. Vad jag vet är att jag i mina 4 generationer av golden inte har haft någon valp med detta, så på tiksidan finns det garanterat inte. Jag har heller inte hört något om att det skulle finnas på hanhundssidan, så jag tror personligen inte att det är ärftligt - jag kan ha fel, och det har väl ungefär hälften av expertisen också, i så fall.

Som sagt, vi börjar bli alldeles för fästa vid den här lilla killen, och det är inte så konstigt - han är helt ljuvlig... så lyhörd och följsam så det är inte klokt! Vart jag än går, och vad jag än gör, så finns denna härliga valp vid min sida, det faller sig helt naturligt för honom att följa matte eller husse. Busig är han förstås som alla valpar, men det räcker med ett lätt "ajaj" så slutar han genast med det otillåtna. Han är otroligt alert och väldigt godissugen, så man kan lugnt säga att han är lättbelönad!! Han är ganska liten för att vara hanne, och jag tror inte han blir stor som vuxen heller, han blir nog den mindre och smidigare (och snabbare!) sorten. Jag är så sugen på att behålla honom, och så blir det nog om han inte blir såld ganska snart. Mitt hjärta säger "behåll honom" medan hjärnan (ja, jag har faktiskt en sån!) säger att han kan bli en superhund i rätt händer, dvs någon som vill träna på ett mjukt och positivt sätt och kan träna och tävla mycket mer än jag...