åsa

26 december 2010 18:42

Tårarna rinner (igen) när jag läser det du skrivit och jag håller med om att hon var såååå speciell lilla Spurten.
Givetvis sitter hon där och väntar på dig när den dagen kommer...
Skickar massor med tröstekramar till er från oss här i Falun.
Ha dé!/Kram

Jessicah

27 december 2010 00:07

Jag beklagar verkligen Pia.:-( Ni får försöka tänka på alla fina år ni faktiskt fick ihop. Många kramar från oss!

Pia

27 december 2010 00:19

Tack ska ni ha, båda två<3
Jag är oändligt tacksam att jag fick ha Spurten i mitt liv, vi har inte varit ifrån varandra en dag på 11,5 år. Nu känns det fruktansvärt tomt, det känns som om jag aldrig kommer att bli glad igen.
Det jobbigaste är att det här gick så fort, från diagnos till borta på tre dagar, det blev en chock för oss. Men jag är tacksam att hon fick vara pigg och leva ett bra hundliv ända in i det sista.
Tack igen & kram!

mia, love&carma

27 december 2010 13:35

Tänk så många år, förstår att det känns jobbigt
bara jag tänker på att min Love ska den vägen vandra om några år kan jag börja gråta:-(
man är med dom natt och dag, mer en sina barn
så det är inte konstigt att man sörjer
känner med dig Pia tur du har några till vovvar du kan pussa på

kram mia

Inger

28 december 2010 08:22

Tänker på dig!
Kramisar Inger

Eva-Liz

1 januari 2011 13:23

Jeg skulle jo skrive en koselig nyttårs hilsen her. Men det er så trist å tenke på Spurten. Vi måtte gå samme vei med vår gamle Perser katt (ca 15 år) på torsdag. Jeg føler jo at det var helt riktig avgjørelse, siden hun var så syk av alderdom. Men det er så tomt i huset når man har et dyr så lenge.
Men her er det jeg egentlig skulle skrive:Jeg blir aldri å klare å formidle med ord for en fantastisk hund Solan er. Det blir som jeg skrev til Mia; For å fatte det,så må man kjenne en Khemosabi:) Du har gjort en fantastisk jobb for oss valpekjøpere og du forsetter selv etter at de er flyttet:) Tusen takk for at vi fikk han.