... är Gimmie idag. När vi var ute på skogspromenaden igår kväll skadade hon sig rejält, men det var svårt att se hur det såg ut eftersom blodet formligen forsade. När vi kom hem fick Micke hålla henne under vattenkranen så vi fick kolla närmare, och då såg vi att hela klon pekade helt åt h-e och att det såg inte alls såg bra ut. Vi gjorde rent så gott vi kunde och så åkte vi till veterinär i morse. När vi kom in tittade vet. på klon, tog tag i den med mellan tummen och pekfingret och drog loss den... den satt bara kvar i en skinnflik! Världens snabbaste "operation", haha!!

Det visade sig att det inte var bara klon som var av, utan hela klobenet - en benbrott alltså. Men Gimmie är ju en helt otrolig hund, hon har inte sagt ett pip på hela tiden och inte ens haltat! Nu är hon bandagerad och får penicillin, det ska hon äta i 8 dagar.

Veterinären, som jag aldrig träffat förut, blev helt överförtjust i Gimmie. Hon tyckte hon var såå fin, liten och nätt och helt otrolig att ha att göra med, och det är hon ju! Under tiden som vi pratade, kom det fram att hon har Shelties som hon jobbar med och som jag ska få träffa! Gud, vad roligt - jag som nästan hade gett upp hoppet om att hitta en riktigt bra Sheltie (inte nu, utan längre fram!) kan få bra tips av henne, som är insatt i rasen och har flera med bra mentalitet själv.

Jag har ju bestämt mig för att jag ska ha Sheltie så småningom, bara jag kan hitta riktigt bra linjer med stabil mentalitet och en uppfödare som prioriterar just mentaliteten före allt annat. Jag vill ha hundar som jag kan men inte måste jobba med, och som är öppna och glada - och som uppfödare tror jag faktiskt att jag kan göra en insats för just Sheltien.

Från det ena till det andra - jäklar vad nöjd jag är med mina "småglin" idag:-) När jag var ute med Boogie och Soleil i skogen passade jag på att kalla in Soleil flera gånger, och jäklar vilken hejdundrande fart hon kom med - hon är så duktig, min lilla tjej!! Faktum är att just inkallningen har funkat så otroligt bra den senaste tiden, det är knappt man tror sina ögon ibland;-) Fast jag vet ju, att dyker det upp en hare... ja, då har jag nog inte en suck!

Spurten, Gimmie och Speed tog jag ut efteråt och "tränade" lite med Speed. Jag har ju gjort väldigt lite med honom, jag har nog aldrig gjort så lite med en valp som är 7 månader (idag, faktiskt!!) men jag tror faktiskt det bara har varit bra med honom. Nu märker jag att han börjar mogna och vara mer mottaglig, kan fokusera på det vi ska göra och visar en väldig intensitet i den vi gör... härligt:-) Nu tror jag att vi kan börja träna "på riktigt"!!!

Grattis alla valpar på 7-månadersdagen!!!