... verkar inte vilja att jag ska trappa ner på uppfödningen - hur man nu kan "trappa ner" på en kull i genomsnitt vart 4:e år, ungefär;-) Igår fick jag nämligen ett positivt besked ifrån ägaren till en hanhund, som jag har haft ögonen på länge. Det är en hanne med kanonlinjer, som passar lika bra till både Gimmie och Boogie (förstås, eftersom de är kullsyskon).

Initialt var min tanke med förfrågan att ha honom som "backup" till Diego, om det skulle vara så att parningen mellan honom och Gimmie skulle strula på något sätt - jag har nämligen ganska många bra köpare som väntar på valp till våren, och jag vill inte ställa mig i den situationen att jag inte har några valpar åt dem i vår.

Nu kommer jag till "problemet"... eller ja, det är väl egentligen inget problem, utan mer en angenäm ändring av planerna - ju mer jag fått veta om hanhundens mentalitet, desto mer känner jag nämligen att den här hannen skulle vara helt perfekt till Boogie! Linjerna är super och han kommer ifrån en kull som är mycket jämn och oerhört bra, både arbetsmässigt och ledmässigt - av 8 individer är 7 st röntgade med A på höfter, 1 är röntgad med B (en mycket framgångsrik hund i Österrike, som också visat framtassarna här i Sverige ett flertal gånger). Alla har dessutom 0 (UA) på armbågar, och att alla är fria på både höfter och armbågar är ju tyvärr ganska ovanligt i den här rasen. Men hela kullen som Gimmie och Boogie kommer ifrån är också helt fria på lederna, tack och lov!

Den aktuella hannen - vars båda föräldrar är jaktchampions - ägs av en jägare och används väldigt mycket på praktisk jakt, och det gör även de flesta av hans syskon. De är mjuka, mkt föriga och samarbetsvilliga hundar med mycket motor och genuina jaktegenskaper, och det förstår de flesta om jag nämner att mamman till dem är SJCh Doubleuse Seazally;-) Den som är lite insatt i jaktlinjer vet också att hon är efter Seamas Mhor Of Clancallum, och att just dessa linjer har lämnat oerhört bra valpar ihop med liknande linjer som jag har på Gimmie och Boogie. Seamas har jag ju också i kombinationen med Diego/Gimmie, och det har ju visat sig bli härliga och riktigt lovande hundar!

Nu har jag ju nyss sagt att Boogie troligen inte ska paras i vår... men eftersom hon precis har fyllt 5 år och detta är "sista chansen" att para henne så kommer jag att ändra mig angående henne igen. Jag känner ända in i benmärgen att jag inte kan missa att göra den här kombinationen! Så jag följer min magkänsla - som sällan svikit mig - och därför blir det förhoppningsvis blir två kullar här hos mig i vår;-) Gimmie ska paras igen med Diego och Boogie ska paras med den här "nya" hannen, vars namn jag håller på ett tag;-) Jag ska nämligen först och främst träffa honom, och hans ägare ska förstås få en chans att titta på mina hundar. Nu är det bara att hoppas på att Boogie dröjer med sitt löp till i januari, vilket jag faktiskt tror att hon gör!