Jag blev inte bättre, utan mycket sämre... ojojoj, vilken influensa jag åkte på. Jag har inte ens orkat ut i skogen med hundarna, och då är det kris, ska ni veta! Nu hoppas jag verkligen att vi inte smittade ner halva släkten på valborgsmässoafton, för det här är inte kul. Jag blir väldigt sällan så här sjuk, men den här gången fick jag allt på en gång - snorighet, halsont, hosta och feber. Det värsta är när man ska sova och inte kan andas genom näsan, när varje andetag känns som om man hade en j-a rasp i halsen. Men nu har jag gnällt färdigt för den här gången;-) Jag ska försöka ta mig ut i skogen med hundarna idag i alla fall...

Senare på kvällen:

Hej hopp - nu har jag varit ute och tränat lydnad med alla hundarna! Det var så roligt, för de var så duktiga så matte piggnade till ordentligt:-) Först tog jag ut Gimmie och med henne körde jag vittringsapportering (kanonbra gjorde hon det, letade noga och tog rätt på en gång!), rutan (också jättebra) fritt följ med sakta marsch och vändningar åt alla håll (mkt bra), sättande under gång (mkt bra) metallapport (kanon!) och hopp-apport på parkeringen (också bra, trots att jag "utmanade" henne och höll mig långt utåt kanten, så chansen att springa bredvid fanns ju).

Sedan gick jag in med henne och tog ut Boogie och Spurten. Boogie fick köra fritt följ, sättande under gång, slät inkallning på lååångt avstånd, vittringsapport, rutan, metallapport och fjärr. Hon gjorde allt jättebra! På ståendet under fjärret har jag den senaste tiden gett henne ett mer bestämt kommando, och då funkar det mycket bättre!

Spurten fick köra fritt följ, rutan, vittringsapport och dirigeringsapport. Hon gjorde också allt jättebra! Jag avslutade med en platsliggning utom synhåll för Spurten och Boogie, det gick också bra:-)

Man kan nog säga att det är både lätt och svårt att träna med den här sortens hundar, och det beror på att de fattar så snabbt och gör oftast rätt på första försöket - gör man om momenten så tror de att de gjorde fel första gången och hittar gärna på nåt annat sätt att uföra dem på:-) Det är ju där det blir svårt, man vet ju liksom inte när momenten är riktigt befästa. Ibland får man rent av hoppas på turen att det är befäst, för riktigt säker är det ju svårt att känna sig;-)

Från det ena till det andra så var vi faktiskt ute i skogen på eftermiddan, då kände jag mig svimfärdig och svetten forsade om mig fast det inte var mer än 15 grader. Men just nu känner jag mig piggare!