Idag satt 1:an i lkl. 3 där som en smäck, och min lilla superhund är därmed uppflyttad till elitklass! Hon gjorde en förjäkla bra tävling som slutade med seger och 286 poäng, trots en hård och tidvis ganska märklig och orättvis bedömning. Men jag tänker inte grotta ner mig i det, utan istället ska jag njuta av att vi hade en helt fantastisk känsla genom hela programmet, det var fullt fokus på Piller och det sa bara "swisch" så var det klart! Underbart att veta att hon håller så bra, utan att tappa fokus eller tempo - och helvete vilket tempo det är på den här tjejen! Man ser inte många hundar som har det tempot utan att vara för heta, men Piller har en helt otrolig av- och påknapp.  Hon är så lugn och balanserad, vilket smittar av sig på mig, jag känner mig väldigt trygg med henne.

Hon är helt fantastisk att ha med sig på en tävlingsplats, nyfiken med ändå så otroligt cool. Jag har hittills aldrig upplevt att hon har varit orolig på något sätt, hon är väldigt trygg i sig själv och litar på mig till 100%. Det gör också att hon är väldigt lugn och balanserad under gruppmomenten, på alla tävlingar vi gjort har hon legat och suttit helt lugnt, precis som hon ska, trots att hon aldrig har tränat med främmande hundar. Men hon är helt enkelt inte intresserad av något annat än mig, och jag tror knappt hon noterar att hon har andra hundar bredvid sig. Hon är allt bra fantastisk, min lilla "valp" - ja, jag betraktar faktiskt henne fortfarande som en sån;-)

För ett par veckor sedan tänkte jag "undrar hur länge det dröjer innan jag känner att vi kan det här?" När vi startade i första 3:an den 29:e sept. hade jag inte alls den känslan, tvärtom undrade jag vad jag höll på med, jag visste att vi inte var klara eftersom vi inte hade tränat nästan någonting med kommendering. Det var också en stor anledning till att jag bröt den tävlingen, jag tyckte faktiskt inte vi hade där att göra - sedan var det ju en mycket märklig tävling, men det är en annan sak. Sedan dess har vi tränat ett par gånger i veckan, och kört igenom i stort sett alla moment med kommendering varje gång, och senast igår tänkte jag att det känns om vi börjar kunna det här nu;-) Den känslan hade jag när vi startade i första 1:an och första 2:an, och jag kommer att vänta med att starta i elit tills jag har samma känsla. Det får ta den tid det tar, jag har inte bråttom.

Nu återstår att fundera på om vi ska starta fler gånger i 3:an eller inte, för tävlingsrutingens skull vore det bra, och det vore ju kul med ett LPIII, men vi har nog bara ett tävlingstillfälle kvar i år och det innebär att vi skulle köra 3:an i vår också. Hmm, måste fundera på det...