Vi har ju inte hunnit så långt in på det här året ännu, men frågan är ändå om inte detta kan bli årets längsta inlägg. Jag har inte haft någon lust att skriva på ett tag, men har funderat desto mer, och det jag har funderat på är avel, som bara blir svårare och svårare. Kort sagt, ju bättre man vill att det ska bli, desto svårare och mer hopplöst känns det.

Jag kollar alltid efter tänkbara hanhundar, och jag är den första att säga att det finns många som är väldigt duktiga och som jag skulle kunna tänka mig att använda till någon av mina tikar. Fine... tänk om det vore så enkelt som att bara para en bra hund med en annan bra hund och få bra valpar - men så enkelt är det tyvärr inte. För det första har vi ju alla olika preferenser när det gäller vad som är en bra hund, det jag tycker är bra tycker kanske inte någon annan är bra och tvärtom. Det finns en hel del hundar som är högt meriterade, ex. vis på jaktprov, men som ändå inte jobbar på det sättet som jag vill se eller kanske inte ens är av den typ av golden som jag vill ha. Meriter säger inte allt, i alla fall inte för mig. Jag vill inte ha mediokra valpar, jag vill ha något extra, och det är det som är svårt. Den här underbara arbetsviljan och förmågan, samarbetsviljan och den spontana apporteringen, uthålligheten, det höga tempot och utstrålningen är bara några av de kriterier jag har och de finns faktiskt inte hos alla jaktgolden. En del bryr sig inte särskilt mycket om ovanstående krav, de vill bara ha en hund som kommer in med viltet, oavsett hur hunden jobbar (så länge den inte knäcker viltet, förstås) och om det går fort eller inte spelar ingen större roll. Å andra sidan ska sägas att jag inte vet hur mina hundar skulle fungera på jakt under hela dagar, eftersom jag inte jagar själv - men jag är rätt så säker på att de grundläggande egenskaper som jag vill ha är nog för de flesta jakthundar. De av mina valpköpare som har jagat med sina hundar har i alla fall inte haft något att klaga på.

Det första jag har i åtanke när jag planerar en parning är inte meriterna, utan förstås egenskaperna och hälsan hos min egen tik och hennes närmaste släkt och sedan linjerna och hälsan hos den tilltänkta hannen och hans föräldrar, hel- och halvsyskon och annan släkt. Redan där börjar svårigheterna, för det finns nästan inte en enda kull där det är helt felfritt, något att anmärka på finns det överallt. Det är alltid något syskon som kliar sig (alla klådor är inte allergier, och alla allergier är inte ärftliga - men hur vet man om de är det?) eller också finns det för mycket HD eller ED i linjerna. Och så har vi ögon, som är ett kapitel för sig, det finns mycket få kullar där alla är ögonlysta och om de är det är sällan alla helt fria. Nu har vi också tre olika PRA-typer som det dna-testas för, och fler och fler anlagsbärare dyker upp. Dessutom finns det epilepsier både här och där, jag har senast nu i dagarna fått utesluta ett par intressanta hanhundar som har visat sig ha ep i linjerna - om två kullsyskon har avkommor med ep är det nog ingen slump, tror jag. Nu låter det kanske som om golden är den sjukaste rasen som finns, men så är det naturligtvis inte, däremot har vi mycket som ska kontrolleras före parning, och det är ju bra att det görs. Men det innebär också att ju mer vi kollar, desto fler hundar kommer att uteslutas ifrån aveln. Att kunna göra en kombination där det inte finns ett enda fel, det är i stort sett omöjligt. För mig, som är snudd på perfektionist när det gäller hundarna och aveln, är det här otroligt frustrerande. Jag är ingen "gambler" och sanningen är ju att avel innebär att prioritera och ta risker. 

Jaha, när man då äntligen har kommit till den punkten att man har ett antal bra hanhundar att välja på, då kommer ännu en fråga, som på intet sätt är mindre viktig än linjerna och hälsan, nämligen om jag tror att hanhundens egenskaper kommer att passa min tik? Ja, det är ju naturligtvis inte bara deras individuella egenskaper som inverkar - det kan slå igenom både det ena och det andra ifrån tidigare generationer, och ibland får man in sån't som man inte riktigt räknat med, och ibland kanske inte ens visste om. Det är omöjligt att få reda på allt om alla hundar i de närmaste generationerna och man kan aldrig gardera sig. Som sagt, jag är ingen gambler och det är nog därför jag mår så dåligt av det här, jag borde egentligen inte hålla på med avel, känns det som. Samtidigt vet jag att jag har en intuitiv känsla för en bra kombination och är oerhört angelägen om att kullarna ska bli bra, och något värde borde det väl ha i aveln, kan man tycka. Tråkigt bara att jag ska ha sån jäkla ångest.

Gimmie's tre kullar är ju de som är mest aktuella för mig, eftersom det är de som har fötts hos mig de senaste åren. Man kan väl sammanfatta dem med att de är fantastiska arbetshundar med en superhärlig attityd. Vi fick in en viss reservation i de två första kullarna - det är 4 av 13 valpar som är en aning reserverade (vilket inte är helt ovanligt när det gäller retriever av jakttyp) och några är lite väl mjuka i mina ögon. Den kombinationen, med samma hanhund, är på ett sätt ganska ojämn men alla är helt underbara att ha att göra med, oerhört lyhörda och lätthanterliga hundar med en enorm arbetslust. Den senaste kullen, med en annan pappa, är mycket jämnare och där ser jag inte de sociala bristerna. Men genomgående för alla Gimmie's valpar är den underbara attityden och arbetsglädjen och det är givetvis inte enbart hennes förtjänst utan även pappornas - och jag valde dem ju för att jag tyckte dom var bra och trodde på kombinationerna.

Varför så här mycket avelsfunderingar just nu då, kan man fråga sig? Jo, det är så att jag av en händelse träffade en veterinär häromveckan, och jag hade alla mina hundar med mig när vi stod och pratade. Jag berättade om Gimmie's tre kullar och att hennes avkommor har varit så duktiga (den här veterinären känner till mina hundar sedan tidigare, men vi har inte träffats på några år) och hon frågade "var är Gimmie då?" "Vadå, hon är ju här", sa jag och pekade på Gimmie. Då trodde hon att jag skämtade och garvade och sa "haha, men det där är ju en unghund!" Neeej, det är hon ju inte - men hon ser ut som en och beter sig som en;-) Hursomhelst, den här veterinären tyckte i alla fall att jag absolut kunde ha en kull till, särskilt eftersom Gimmie är så oerhört fräsch och har fått så duktiga avkommor. "Sådana tikar växer inte på trän, vet du" sa hon. Jag vet inte hur jag ska göra, faktiskt. Visst, Gimmie har fått jättefina och superduktiga valpar och jag har själv gått och tänkt att hon skulle kunna ha en kull till eftersom hon är i minst lika bra kondition som för ett halvår sedan, då det inte blev någon parning - men samtidigt är jag nöjd med de hon har haft. Dessutom vet jag att jag har gott om valpköpare till nästa år - men hur är intresset för valp redan i år, med leverans i juni/juli? Jag har ingen aning, för det är ju inget jag har planerat eller gått ut med.

Hursomhelst, jag kommer inte att para om jag inte tror att jag kan göra en riktigt bra kombination, och inte om jag inte har minst 5-6 valpköpare som är seriöst intresserade. Dessutom vill jag helst ha in några röntgenresultat och ögonlysningar ifrån den senaste kullen innan jag bestämmer mig, så det vore bra om de flesta kunde göra det så snart som möjligt. Och om det skulle bli aktuellt med en valpkull så ska Gimmie veterinärbesiktas före parning, precis som förra gången, så innan dess vet jag inte om det blir av överhuvudtaget. Tills dess fortsätter jag att fundera... och ha ångest;-)

Gimmie - "unghunden";-)

 

Eva-Liz

21 januari 2013 14:15

Avel er vanskelig.Men jeg tror de valgene du bestemmer deg for, blir bra.Det er bare å se på tidligere kull. Nå er jo Solan fra de kullene,som har noen "reserverte".Jeg vet ikke jeg, men for meg ser jeg det som en stor fordel at han ikke er over sosial.På overflaten er han også en meget myk hund.Men hvis vi ser på mhèn,viser det noe helt annet.Så de er nok en tanke Dr Jekyll & Mr Hyde,disse:):) I det daglige er han en sterk hanne,som er ekspert på godt hunde språk. Hvis han synes andre har for voldsom lek, går han bare rett og slett imellom:)

http://www.kennelsoltrollet.com

 

Marie & Carma

22 januari 2013 13:25

Förstår att du har ångest, jag vet ju hur noga du är och ambitiös i ditt tänk.
Ja Carma kommer också under kullen med "reservationer" och visst kunde jag se det när hon var liten, i dag kan man märka det ibland att hon blir lite försiktig men för det mesta är hon öppen men kanske inte så intresserad av andra personer. På jobbet springer hon gärna fram till kunderna och vill bli kliad, slutar dom så puttar hon på handen och vill ha mer.............smak och tycke det där, jag tycker hon är precis lagom ;-) Gå på din känsla och släpp ångesten - det har ju gått bra hitintills ;-)))
Kram mia

http://www.briard.mia-co.com

 

Pia

22 januari 2013 14:37

Tack, snälla ni! Det är ju så att de i den här kombinationen som är mest intensiva också är de som har vissa reservationer, och det går lite hand i hand med signalkänsligheten. De har snabba reaktioner när det gäller det mesta! Alla har fullt fokus på sin förare, och det ser de flesta som en stor fördel, precis som ni säger. Som tävlingsförare vill man inte ha en hund som promt ska fram och hälsa på varenda människa, och det är nog mest i vardagslag man märker av reservationen. Det är svårt det där, vill man ha en hund med högt temperament och snabba reaktioner får man ibland ta nackdelarna också. Det är oerhört svårt att få allting att bli "perfekt";-)

http://www.khemosabi.se

 

Alma

22 januari 2013 21:34

Vi tycker att du gör ett alldeles underbart jobb!! Och jag förstår att det måste vara oerhört komplicerat det där. Det skvallrar ju ännu mer om hur fantastiskt duktig du är :)

Ringde och bokade röntgentid till Lipp direkt. 6 februari smäller det för vår del.
Kramar!

http://almashundar.wordpress.com

 

Linda Färnevik

26 januari 2013 19:39

Jag tycker det är fantastiskt att du är så seriös och engagerad i ditt val av avelsdjur, det är ju det som gör dig till en riktigt bra uppfödare, att du alltid tänker flera steg längre än de flesta, och verkligen bryr dig istället för att bara vilja "kränga valpar", tror jag!

Vilka fina vitsord från veterinären! Och vad man kan se på bilderna på henne, ser hon allt annat än gammal ut. Hoppas du hittar rätt hane åt henne denna gången också, om du bestämmer dig för att para! Själv hoppas jag vidare på en valp från till 2014, i år är tyvärr för tidigt för min del!

hälsningar Linda

http://storaaleberg.blogspot.com

 

Maja

27 januari 2013 22:08

Sunt tänkande och planerande, önskar att fler uppfödare var som du! Och inte tror jag att det skulle bli problem att hitta duktiga, ambitiösa valpköpare om det skulle bli någon kull i sommar ;)

 

Pia

29 januari 2013 12:38

Tack, snälla ni! Skönt att det finns folk som uppskattar att man tänker både en och hundra gånger innan man parar! Jag ältar vidare;-)

http://www.khemosabi.se

 

Margret

2 februari 2013 09:30

En underbar uppfödare med rätt tänk och härlig attityd.

http://Margret

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen är inte uppdaterad sedan julen 2018 och kommer snart att läggas ner helt och hållet, jag ska bara spara ner så många bilder som möjligt först. Jag ser ingen vits med att fortsätta med bloggen, då jag inte längre har någon uppfödning o...

  Hoppas alla våra vänner och valpköpare får en riktigt härlig jul!   Här hemma går allt sin "gilla gång", som man brukar säga;-) "Inget nytt under solen" är ett annat uttryck man skulle kunna använda, annat än att jag har gett mig på något ny...

Grattis på 14-årsdagen, vår älskade lilla Boogie! Fantastiska lilla hund, som dansat genom livet på lätta tassar och fortfarande är vid god vigör och helt klar i sinnet - jag hoppas du får vara lika pigg och glad ett bra tag till!        Vi...

... har jag i skuggan på min altan just nu, det är fullkomligt olidligt! Vi har haft så hett - och torrt - hela sommaren att allt är uppbränt, inte ett grönt strå så långt ögat kan nå. Jag lider med bönder och djurägare som inte har foder till sina d...