Jag skrev ju om signalkänsliga hundar senast, och att några av avkommorna efter Gimmie och Diego fick lite för mycket av den varan - och såvitt jag vet är Speed den som är känsligast i första kullen. Han är väldigt mjuk, oerhört samarbetsvillig och tveklöst den som är "lydigast" av alla mina hundar, och därmed också den som är lättast att ha. Han lyssnar på minsta lilla pip man ger ifrån sig, och skulle aldrig någonsin få för sig att göra något han inte fått tillåtelse att göra. Det här innebär också att han är ganska osjälvständig och "förarvek", och han är därmed inte riktigt lik mina andra hundar i sättet. Mjuka och lyhörda är de andra också, men inte förarveka. Speed har väldigt mycket fart, snabba reaktioner och stor arbetslust precis som alla de andra, men det har hela tiden funnits en slags tveksamhet i honom - eller osäkerhet kanske är ett rättare ord. Det här har ställt till det lite för oss i lydnadsträningen, och jag har inte känt någon motivation att satsa på honom just i den grenen. Vi tränar förstås lite då och då, men numera blir det mer jaktträning än lydnadsträning för honom.

Jag som person är också ganska "signalkänslig", det är bl a den egenskapen som gör att jag har lätt att "läsa hund" och t ex välja ut rätt hanhundar till mina tikar och placera valparna hos rätt precis köpare - men det är också den som gör att jag ibland överanalyserar vissa saker - så det är en egenskap som kan vara jättebra och samtidigt kan ställa till problem då och då. När det gäller Speed, så har jag varit ganska klar över hur han fungerar och ser på omvärlden, och självklart har jag alltid agerat lugnt och tryggt inför honom - men under lydnadsträningen har vi inte riktigt fått till det, den rätta känslan har inte funnits där. Jag har alltid handskats med honom på precis samma sätt som med de andra hundarna, med den skillnaden att jag inte har ställt så stora krav på honom. Men annars har min attityd varit densamma, jag har haft samma rörelsemönster och röstläge som när jag har tränat med de andra. Kroppsspråket har väl varit ganska normalt, inte extremt åt något håll, och jag har haft mjuka kommandon och ett glatt och positivt röstläge precis som vanligt, och jag har inte fattat varför han ändå utstrålat osäkerhet.

Ikväll fick jag mig en aha-upplevelse som heter duga, när vi körde fritt följ och lite annat - det var nämligen så att jag plötsligt fick för mig att röra mig på ett helt annat sätt än jag brukar. Jag rätade upp mig, svängde ordentligt med armarna och stolpade på med bestämda, kaxiga kliv - det såg säkert inte klokt ut, men helt plötsligt hade jag en helt annan hund vid min sida!! Det här tyckte han var superkul, och all tveksamhet var som bortblåst!! Självklart är det här någonting som jag vet, att min attityd och mitt kroppsspråk påverkar hunden - men jag tänkte inte på att jag skulle ha en extremt kaxig attityd, jag anade inte att just det skulle göra så stor skillnad på honom. Det var t o m så att han funkade bättre med lite "barskare" kommandon och beröm med ganska "hårda" klappar - dvs inte mjuka smekningar och det där "duktig kille" i ljust röstläge, utan ett tuffare beröm, helt enkelt. Kamplek har vi ju provat och använder oss rätt mycket av numera - i början ville han ju bara ge kampgrejen till mig, men det dröjde inte länge innan han började kampa som ett lejon och låta som ett också;-) Summan av kardemumman; nu inser jag att han har feltolkat mitt normala kroppsspråk, och han har därför blivit osäker på mig - så en tuffare och kaxigare attityd ifrån min sida kanske är lösningen, även om det låter helt sjukt på en sådan förarvek och signalkänslig hund som Speed! Nu ligger det inte riktigt för mig att ha ett sådant burdust kroppsspråk när jag tränar med mina hundar, men jag ska iallafall försöka och se vart det leder. Det är förstås inte säkert att det blir en lydnadshund av honom ändå, ska man tävla måste man ju satsa på det och jag har andra hundar som har mer fallenhet för just lydnaden än honom. Han kan det mesta i klass 1 och 2, så med lite gruppträning skulle jag kunna starta honom ganska snart, men det krävs tid, ork och motivation ifrån min sida också. Förr om åren hade jag alltid minst tre hundar igång i olika lydnadsklasser samtidigt - men jag är ingen ungdom längre;-)

 

Sussie, Vinna o Myzzko

4 mars 2012 21:33

Känner igen det där du skriver om att vara bestämd speciellt med lite osäkra hundar. Så är det med min kelpie. Jag var lite sådär att jag nästan väntade på honom i t ex fria följet och antagligen tyckte han att jag verkade tveksam och då blev han det också. Bättre att gå på med bestämda steg för då verkade han tycka att nu är det bäst att hänga på annars försvinner matte;-)

 

Pia

4 mars 2012 22:28

Ja, de flesta veka hundar reagerar ju så, och därför har jag varit noga med att inte "mesa" med Speed. Man kan ju tro att det är just det jag har gjort, men jag har agerat precis likadant som jag gör med de andra hundarna. Men Speed krävde uppenbarligen något annat;-)Skönt att det funkar bättre för dig och Myzzko nu!

http://www.khemosabi.se

 

Pernilla Sjöqvist

9 mars 2012 11:20

Hej! Har en Vassrugg och jag känner igen detta med kroppspråkets betydelse, så mycket. Hon är också en förarvek och mycket lyhörd hund. Får tänka mig för jättemycket hur jag går och vinklar min kropp för att få henne både att följa bra men också att hon inte ska känna sig trängd. Spännande läsning. Följer din blogg och läser dina inlägg med stort intresse.

 

Pia

9 mars 2012 22:44

Kul att du följer bloggen, Pernilla! Jag hittade din hemsida, Vilda är väldigt fin och verkar vara en härlig hund:-)

http://www.khemosabi.se

 

Marika

10 mars 2012 21:39

Roligt med fler som upptäcker samma sak. Jag har själv blivit tillsagd av min lydnadstränare att jag måste bli mer bestämd om jag ska kunna ta mig upp i lydnadsklasserna. Hunden kan de flesta momenten i klass I-III och på träning går det fin fint, men matte kan inte bli kommenderad utan att ändra kroppsspråk till det sämre. Här är alltså en till som behöver tänka över sina träningsmetoder.

http://perika-drar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här bloggen är inte uppdaterad sedan julen 2018 och kommer snart att läggas ner helt och hållet, jag ska bara spara ner så många bilder som möjligt först. Jag ser ingen vits med att fortsätta med bloggen, då jag inte längre har någon uppfödning o...

  Hoppas alla våra vänner och valpköpare får en riktigt härlig jul!   Här hemma går allt sin "gilla gång", som man brukar säga;-) "Inget nytt under solen" är ett annat uttryck man skulle kunna använda, annat än att jag har gett mig på något ny...

Grattis på 14-årsdagen, vår älskade lilla Boogie! Fantastiska lilla hund, som dansat genom livet på lätta tassar och fortfarande är vid god vigör och helt klar i sinnet - jag hoppas du får vara lika pigg och glad ett bra tag till!        Vi...

... har jag i skuggan på min altan just nu, det är fullkomligt olidligt! Vi har haft så hett - och torrt - hela sommaren att allt är uppbränt, inte ett grönt strå så långt ögat kan nå. Jag lider med bönder och djurägare som inte har foder till sina d...