Piller har ett riktigt bra fjärr, tycker jag - hon missar sällan ett skifte och flyttar nästan aldrig fram. Men ibland har hon ett lite "smygigt" ställande, lite hukande ungefär som en bc. Det är väl inget större fel, men det ser inte så kul ut, tycker jag. I skogen idag upptäckte jag att om jag gör samma handtecken men byter kommando, från "stå" till "opp!" så får hon ett mycket snabbare ställande, rakt upp och med betydligt mer tryck - en helt annan attityd! Att jag inte har kommit på det tidigare, det är ju en gåta;-) Tänk vad enkelt det kan vara ibland! Ungefär som när vi började träna ställandet i 1-årsåldern och hon tog något steg framåt - ja, det berodde ju på att hon inte riktigt förstod vad jag menade. När jag då sa "stå-stanna" fattade hon ju direkt vad hon skulle göra, för "stanna" visste hon ju vad det var. Så det behövde jag bara säga ett par gånger och sedan dess har hon i stort sett alltid haft låsta tassar. Svårare än så behöver det ju uppenbarligen inte vara och man blir ju lite glad när man upptäcker vad som funkar!

Hela gänget på skogspromenad <3

Snart slut på oktober och den bedrövliga vintertiden är här - ja, det är ju inget fel på vinter om det är snö men omställningen till vintertid är jättejobbig, tycker jag. Ju äldre jag blir, desto svårare har jag för förändringar - det är väl "gammeln" eller också är det nåt annat fel på mig;-)

Jag har njutit av det ljuvliga vädret, kan knappt fatta att det inte har regnat nästan någonting under hela hösten! Jag är så tacksam att det har varit torrt, för det är verkligen ingen höjdare att komma in med 4-5 blöta hundar flera gånger om dan!  Nu ska vi bara ta oss igenom värsta månaden på året, dvs november, och sedan hoppas jag på lite ordentlig vinter!

Planerna på parning fortskrider och jag hoppas verkligen att den tänkta kombinationen kan bli verklighet, för det skulle inte förvåna mig om det blir min bästa någonsin, linjerna är i alla fall definitivt det! I och med att detta troligen blir min sista kull känns det bra att kunna göra något som jag har velat länge - nu eller aldrig, liksom! Självklart vill jag behålla en valp, och så blir det nog även om det verkligen inte passar mig så bra med en hund till just nu, jag hade helst väntat ett år. Jag tror att jag helt enkelt får vänta och bestämma mig när valparna är här. I dagsläget vet jag inte ens om jag ska ha en tik eller hanne kvar, men jag har funderingar på att sätta ut en hanne på foder för att kunna bevara linjerna även om jag inte ska ha fler kullar själv. Nåja, den som lever får se;-)