Tänk att man aldrig kan vara tyst - i lördags skrev jag att hundarna mådde så bra, och lördag natt började Piller att hosta så gott som oavbrutet. Det blev inte mycket sömn den natten, inte! Sedan började Speed att hosta söndag kväll och inte bara det, han blev jättesnorig också. Han är faktiskt rätt så hängig, har inte tempat honom men jag skulle tro att han har feber. Så nu får de två sjuklingarna vila i några dagar, det blir lugna koppelpromenader och tacksam är jag att båda är helt fantastiska att gå med i koppel.

Är det inte rätt typiskt att Piller och Speed, som fick kennelhostevaccin senast, är de som blev sjuka först? Ingen idé att vaccinera för det alltså! Gimmie och Boogie har klarat sig än så länge (törs jag skriva det??) och jag hoppas förstås att de slipper bli sjuka.

Till något roligare, igår var två duktiga Khemosabihundar ute på brukprov och WT och gjorde bra ifrån sig:-)

Khemosabi Prepare for Success och matte Sussie tävlade i högre klass sök och blev godkända med 457 poäng och halvsyrran Khemosabi Double Swing och matte Therese tog hem ett 2:a pris i elitklass på WT - bra jobbat, GRATTIS till de duktiga ekipagen!!

Idag gjorde duktiga Staffan och SELCH LPI LPII LPIII Khemosabi Double Sonic säsongsdebut med ännu ett 1:a pris i lydnadsklass elit, denna gång med 263 poäng och en 3:e placering - GRATTIS, bra jobbat!!

Här hemma händer inte mycket, vilket ju inte minst märks här i bloggen - jag har nog aldrig varit så dålig på att uppdatera! Jag har haft funderingar på att lägga ner bloggen men jag har tusentals bilder lagrade här som jag inte vill mista så den blir nog kvar även om den inte uppdateras så ofta. Konstigt nog har jag otroligt många besökare på hemsidan trots att den uppdateras ännu mer sällan - väldigt förvånande, tycker jag!

Här ligger Piller med bollen och väntar på att mattes tävlings- och träningssug ska infinna sig...

Hundarna mår bra (mycket bättre än jag, tror jag) och Gimmie och Boogie - som passerade 11,5-årsstrecket för en dryg vecka sedan - ångar då på som om dom hade betalt för det;-) Piller är piggelin som vanligt och Speed - denna fantastiska hund - är så underbar som bara han kan vara!

Det är allt tur att man har dessa gyllene vänner omkring sig när man själv inte mår så bra, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem! Den senaste tiden har jag varit så otroligt trött och orkeslös, har inte haft lust med någonting och hade jag inte haft hundarna, då hade jag nog grävt ner mig någonstans. Men tack vare hundarna måste jag ju lyfta på häcken och ge mig iväg ut i skogen, och det är nog räddningen - många långa promenader blir det!

Jag får vara tacksam för att jag under hela hösten och vintern varit så pass okej i fötterna att jag har kunnat gå långpromenad i princip varje dag, till och med värken i benen har lyst med sin frånvaro nästan hela tiden. Jag tror faktiskt att det beror på att jag började äta dunderdoser av D-vitamin i höstas, det är i alla fall den enda förändringen. Värk i nacke och rygg får jag nog leva med, huvudsaken är ändå att jag kan gå som folk och slippa ha ont i ben och fötter! Men just nu är det tröttheten som är värst, får kanske dubbla den där dunderdosen av D-vitamin;-) Och inte minst, göra ett seriöst försök att sluta röka!

Idag fyller den fantastiska MJ-kullen hela 6 år och jag skickar stora grattiskramar till alla duktiga hundar och deras ägare! Ett härligt, otroligt arbetsvilligt gäng där alla som varit ute på tävlingbanorna (fem av sju) har haft fina framgångar!

Det finns mycket att glädja sig åt som uppfödare, valpar är förstås helt underbara men gladast är man ju för alla friska glada hundar som förgyller tillvaron för sina ägare och kanske t o m är ute på tävlingsbanorna och visar upp den härliga attityden alla Khemosabihundar har. Det är ju för arbete som jag har fött upp dessa hundar, så det känns förstås bra när man får ett kvitto på det arbete man har gjort.

Jag brukar säga att uppfödningen är som en berg- och dalbana för det finns dessvärre en baksida också. Det händer ibland att någon får en hund som inte är helt frisk men förhoppningsvis ändå lever ett bra liv, och någon annan som plötsligt förlorar sin hund i förtid, även om det är väldigt ovanligt. Nu har dessvärre det sistnämnda skett - idag nåddes jag av det sorgliga beskedet att fina Foppa har gått över regnbågsbron:-( Under en tid har han haft oförklarlig blodbrist och varit riktigt dålig, sedan blivit lite piggare och tyvärr akut mycket sämre under förra veckan. Då upptäcktes en tumör i magen som enligt veterinären var orsaken till blodbristen, och det beslutades att han skulle få somna in. Jag lider med Anna-Karin och hennes familj som förlorat sin finaste vän, jag är så ledsen:-(

Att mista sin hund är alltid svårt, det svåraste som finns - men det är alltid extra tragiskt när det händer med en så pass ung hund, inte ens 5 år gammal. Jag delar sorgen och sänder mina varmaste tröstkramar till Anna-Karin och hennes familj <3

När en hund blir gammal är man ändå mer eller mindre förberedd på att man kommer att behöva skiljas åt, fast man förstås hoppas att hunden ska leva så länge som möjligt. Men om det händer plötsligt och helt oväntat, som det gjorde med min Spurten, så är det väldigt svårt. Fast det är över 5 år sedan så har jag inte kommit över den chocken än - det gör jag nog aldrig. Det har satt så djupa spår att jag går omkring med en ständig oro för vad som kan hända, i synnerhet med Gimmie och Boogie som nu är nästan 11,5 år gamla - lika gamla som Spurten var när hon dog. Visserligen är båda två otroligt pigga och fräscha, det finns ingen som kan tro att de är så pass gamla, men oron finns där hela tiden. Jag är så glad och tacksam för varje dag som jag har dem hos mig, varje dag som vi kan gå våra härliga långpromenader och de är lika rörliga och starka som de alltid har varit. Det finns inga ålderstecken överhuvudtaget hos någon av dem och jag önskar av hela mitt hjärta att de får vara lika pigga i flera år till!

Boogie och Gimmie på ängen <3

Fotot togs den 2:a mars - idag har all snö smält bort och vi hade 9 sköna plusgrader på långpromenaden - helt underbart! 

... på tävlingbanorna i år var Mia och hennes SELCH SEVCH Khemosabi MJ's Keep The Faith så idag har jag äran att gratulera till ännu ett 1:a pris i lydnadsklass elit! Bra jobbat tjejer, GRATTIS!!

Vi själva har inte tränat lydnad på evigheter, men det börjar väl bli dags så småningom om det ska bli nåt tävlat i vår. Har ju bestämt mig för att tävla under 2016, men sedan tror jag att jag lägger av. Jag är inte alls förtjust i de nya lydnadsreglerna och vissa av momenten som införs under 2017 - och framförallt är jag väldigt besviken (för att inte säga urförbannad!) på SBK som inte har lyssnat på de över 2200 lydnadstävlande medlemmar som protesterat emot de nya internationella reglerna i en skrivelse. Vårt hopp stod till Ulf Uddman (SKK:s ordförande) som har det yttersta ansvaret, men det visade sig att även där var det härskarteknik som gällde. Hans svar till en tävlande som uttryckte sin oro för att få sin lilla hund skadad under det nya gruppmomentet platsliggning med inkallande var: "Är du orolig för att få din hund skadad under lydnadsprov bör du byta tävlingsgren." Han tycker alltså att över 2200 lydnadstävlande som hyser samma oro ska byta gren - det är inget annat än skandal!!

Jag har tävlat lydnad i 30 år och har hittills aldrig hört någon som tyckt att gruppmomenten har varit bra, det är alltid samma oro för att någon hund ska gå upp och störa eller t o m ge sig på annan hund. Det finns tyvärr alltid folk som chansar och lägger eller sätter sin hund trots att den inte är säker på varken platsliggande eller sittande i grupp. Jag har både vänner och valpköpare som har fått sina hundar påflugna av andra hundar både under träning och tävling och som varit tvungna att lägga av med lydnadstävlande pga detta. Nu ändrar man reglerna och lägger till en inkallning i momentet, något som väldigt många, särskilt ägare till små hundar, anser vara mycket oroande då små hundar ofta kan ses som ett byte. Visst kan man tycka att hundar i högsta klassen ska klara detta, men man är ändå utlämnad till hur väl (eller illa!) andra har tränat sina hundar. Det kräver också att man har möjlighet att träna detta på ett vettigt sätt, och det tror jag inte att alla har. Jag kan lägga och sätta mina fyra hundar och kalla in dem en och en, det är inga problem, men de som inte har flera hundar att träna med eller har träningskompisar med stadiga hundar, vad ska de göra... chansa??

Tyvärr ser jag en utveckling där jag tror att vi kommer att ha en "elitklick" på 10-15 ekipage som kommer att tävla i högsta klassen, dvs de som redan nu kvalar till SM på höga poäng och har möjlighet att träna gruppmomenten tillsammans i div. olika grupper med extremt stadiga hundar. Det kanske bara blir dom som vågar köra de nya gruppmomenten och vi tusentals andra, som kanske inte har SM eller landslaget som mål, kommer att falla bort i väldigt hög grad. Jag tror vi är många som vill tävla bara för att det är kul och kanske nöjer oss med ett lydnadschampionat men inte har de allra högsta målen - men nu går det åt rakt motsatt håll! Det är sannerligen märkligt att varken SBK eller SKK lyssnar på flera tusen medlemmar - jag har god lust att bojkotta båda två! Undrar vad som skulle hända om flera tusen tävlande drog in sina medlemsavgifter och tävlingsanmälningar under ett år? Kanske är pengar det enda språk de förstår??

Nog om detta, nu några bilder ifrån de senaste dagarna, först Piller...

Boogie och Speed (och Piller där bakom)

Boogie

Ja, det kan man nog säga - men nu får jag väl ändå titta ut och tala om att vi lever;-)

Vi har som de flesta andra haft väldigt kallt, så någon träning har det inte blivit av alls på ett bra tag - vi har bara gått våra vanliga skogspromenader och ibland har vi sällskap, som häromdagen när min syster Mai och hennes hundar och Micke och Soleil var med.

Soleil ville dock inte vara med på den här bilden;-)

Fr. v: Gimmie, Speed, Boogie, Gogel, Axel och Piller (som tyckte det var lite kallt om tassarna) - vilket gäng va?

Tre hanhundar och fyra tikar (med Soleil) som kommer hur bra överens som helst, så skönt!

Idag gjorde vi det 6:e och sista försöket att få till en parning, men det funkade inte den här gången heller:-( Vad det beror på kan man ju bara spekulera i, men jag tror personligen att det handlar om Pillers krångliga löp och absolut inte om någon bristande förmåga hos hannen. Hanhund nr 2 intygade ju också att hon förvisso var intressant, men inte riktigt i höglöp. Kanske hon inte hade något riktigt höglöp alls, vi har ju i princip hållit på i en hel vecka utan resultat. Hursomhelst så kan ingen säga att vi inte har försökt, herregud vad vi har legat i!

Jag tycker såklart att det är jättetråkigt att det inte blev någon parning, men ledsnast är nog alla valpköpare och hanhundsägaren, som så gärna ville ha en parningsvalp. Men vad ska man göra? Funkar det inte så funkar det inte - jag försöker intala mig att det antagligen är någon mening med det också. Men visst är det tråkigt när man har planerat så länge och försökt få till bästa möjliga parning och dessutom fått många jättebra valpköpare.

Det är flera som frågar om jag kommer att göra ett nytt försök vid nästa löp, och det kan jag inte ta ställning till just nu. Det beror lite på när hon löper och hur läget ser ut då. Hon har ju haft väldigt långt mellan sina löp förut (14 månader) och det hinner hända mycket på den tiden.

Nu får jag försöka svälja besvikelsen och lägga det här bakom mig. Piller och jag ska så småningom sätta igång med träningen igen, och vi får väl hoppas att det blir några tävlingar för oss under våren istället för att ägna tiden åt valpledighet.

... som det krångligaste löpet någonsin, i alla fall vad jag har varit med om. Idag, på 20:e dygnet, var Piller på sin fjärde... och femte, dejt - och än har det inte blivit någon parning. Jisses, vilken nervpress detta är! Vi har hållit på sedan nyårsafton och testat på 16:e, 18:e, 19:e och 20:e dygnet med den utvalda hannen och vissa gånger har det sett rätt lovande ut, andra inte. Han har varit duktig och inte pushat henne alls, men hon har inte varit riktigt villig trots att hon till och från har varit inbjudande - när det började bli allvar sade hon ifrån.

Det är minsann inte lätt för en stackars hanhund att veta om han får eller inte när han får blandade signaler! Det är inte lätt för oss heller att veta om hon är i höglöp - är det inte dags än fast hon är på 20:e dygnet, eller vill hon kanske ha en annan hanne? Så kan det ju vara - det styr hundarna, inte vi. Idag kändes det ju som om tiden börjar rinna ut, så jag bestämde mig för att prova med en annan hanne som har haft några kullar tidigare och har varit väldigt säker på parningar. Jag är väldigt glad att jag fick prova med så kort varsel med en så fin och duktig hanhund (Svensk och Norsk Jaktchampion) och han var väldigt artig och gentlemannamässig gentemot Piller, som ju varit ganska osäker tidigare. Han var lugn och behärskad, så nu tog hon initiativet och bjöd upp till dans flera gånger! Det är ju det beteendet man vill se!

Även om vi inte fick till någon parning idag heller så såg jag en mer frimodig attityd hos Piller, så kanske är är hon inte riktigt i höglöp men på väg in? Men man vet aldrig, hon kanske aldrig blir mer villig än såhär? Det finns ju allt ifrån tikar som höglöper i en vecka eller mer och andra som bara är riktigt villiga under några timmar, så det är lätt att missa. Ja herregud, vad det har snurrat i huvudet den senaste veckan, jag är precis slut! Vi har åkt fram och tillbaka som jäkla galningar de senaste fyra fem dygnen och man får väl säga att det var tur att man inte bestämde sig för en hanne i Skåne eller nåt! Men det är ju ändå inte så kul att sitta och åka mellan 12 och 20 mil om dagen i det här väglaget - jag är så tacksam för att Micke (som ju är måttligt intresserad av parningar) har ställt upp och kört, för jag vill inte gärna köra i mörker och halt väglag. Hanhundsägare nr 1 har också ställt upp och mött oss på halva vägen flera gånger, det är jag väldigt tacksam för!

Nu måste jag ta mig en funderare på hur jag ska göra framöver - ska man våga tro att det ska gå att para längre fram i veckan? Jag har aldrig tidigare fått en tik parad senare än mellan 16:e och 18:e dygnet och alla mina tikar har löpt färdigt efter tre veckor - men Piller är uppenbarligen annorlunda, i alla fall den här gången. Jag skulle inte ha varit ett dugg orolig om detta hade varit 13:e eller 14:e dygnet, men nu börjar man ju verkligen undra. Speed är helt galen här hemma, så enligt honom är hon i höglöp i alla fall. Nu fick han precis följa med Micke hem för både Piller och jag vill ha hanhundsfritt ett tag.

Puh.

Hundarna och jag önskar alla gamla och nya valpköpare och

alla vänner ett riktigt Gott Nytt År!

Khemosabi Double Speed (7 år)

Piller, Gimmie och Boogie

Khemosabi Home Run (drygt 11 år) på språng!

Det nya året hoppas vi ska inledas med parning, Piller är nog snart i höglöp så vi räknar med att vi ska på dejt med den tilltänkte kavaljeren om några dagar. Jag vet att många väntar så jag lovar att uppdatera bloggen så snart parningen är avklarad!

Det är full löpcirkus här hemma nu, Boogie är i slutet av sitt löp, Gimmie är i höglöp och Piller på väg in. Lova löper också, förresten, så Speed har det inte så lätt just nu! Men han är lika duktig som alltid, visst kan det komma nåt pip då och då, men mycket värre än så är det inte. Jag behöver inte ens dela på dem annat än när jag åker hemifrån. Mattes hjärtegull!