Njuter av det fantastiska vädret vi har haft den senaste veckan, 20 plusgrader och sol, det kan ju inte bli bättre! Nu vaknar jag till liv igen och träningslusten har återvänt, vi har faktiskt fått till ett par riktigt lyckade lydnadspass den här veckan;-) Jag tror den långa pausen har gjort stor nytta för både mig och Piller, hon är betydligt säkrare på flera moment nu än tidigare. Som de flesta andra har vi en akilleshäl, och för oss är det vittringen - men jag tror jag är en lösning på spåren och de senaste vittringspassen har varit helt okej! Vi jobbar vidare med det och hoppas vi hinner få stabilitet i momentet innan det är dags att tävla om en dryg månad, har vi inte det så är det inte hela världen om vi nollar vittringen, jag kanske t o m bestämmer mig för att avstå momentet. Det här är ju egentligen väldigt emot mina principer, jag vill helst känna att alla moment är någotsånär stabila innan vi startar, men jag får väl helt enkelt göra ett undantag den här gången;-)

Jag har velat hit och dit om jag skulle anmäla till klass 3 på min favoritklubb i slutet av september eller inte - egentligen tyckte jag det var för tidigt men jag var inte säker på när Piller skulle löpa, och detta kunde i värsta fall bli vår enda chans att starta i höst. Så jag bestämde mig igår, och anmälde... och en timme senare upptäcker jag att Piller börjat löpa! Perfekt, nu hinner hon löpa färdigt med två veckor tillgodo, ibland har man tur som en tok:-) Då kommer vi alltså att debutera i klass 3 på samma ställe som vi debuterade i 1:an för exakt ett år sedan, lite extra kul, tycker jag!

Piller har gått riktigt bra på träning den senaste tiden - fria följet går oftast jättebra, sättande under gång är helt okej, inkallning med ställande gör hon oftast riktigt bra. Rutan krånglade lite för några veckor sedan, men den senaste veckan har det suttit som en smäck - igår tränade vi t ex "hitta rutan" och jag skickade henne säkert 10 gånger ifrån alla möjliga ställen på planen - hon satte den varje gång, full fart och tvärnit mitt i rutan!

Metallapporten brukar inte vara några problem, den gör hon riktigt fint, likaså hopp-apporten - om jag inte kastar helt åt helvete, vill säga;-) Vittringen är ju en liten historia för sig, men fjärret gör hon oftast väldigt bra. Men det är på träning det, hur det funkar på tävling vet man inte förrän det är dags! Vi behöver träna mycket mer på allt, men framöver kommer mest fokus att ligga på rutan, vittringen och gruppmomenten, i den mån vi får till det.

Häromdagen fick Piller och Lova följa med oss och bada tillsammans med barnbarnen, och lite apportering på vatten var förstås populärt - här är det Piller som får hämta en enkelmarkering:

Sötaste tjejerna, Lova till vänster o Piller till höger...