... att inte dra på mig för mycket? Ja, det kan man verkligen undra! Jag får nog inse att jag nog är lite för impulsiv för mitt eget bästa ibland... eller också tror jag att jag är "Stålkvinnan";-)) De senaste veckorna har jag funderat på vad det är som gör att jag inte kan hålla mig till min "plan"  - ja, jag har faktiskt en sån, hur otroligt det än kan låta. Den planen innefattar bl a att jag inte ska ha fler än max tre stora hundar och ev. någon mindre... och vad sitter jag med här nu, jo FEM golden och en - visserligen inte så stor - men galen whippet. Det stora problemet för mig är att jag låter känslorna styra alltför mycket och inte inser mina begränsningar - det har nog alla insett för länge sen, utom jag;-)

Nu har jag grubblat och grubblat på hur jag ska göra, och jag har kommit fram till att jag måste omplacera ett par av mina hundar. Det är förstås ingenting som jag vill göra, men det är nödvändigt om alla inblandade ska må bra. Det är ju också så, att omplaceringar inte alls alltid är av ondo, jag har själv tagit emot omplaceringar och omplacerat hundar och det har gått alldeles utmärkt.

Den stora frågan är ju då förstås vilka som ska få flytta, och efter mycket grubblande och försök till logiskt tänkande (obs. inte så lätt i min lilla hjärna!) så har jag kommit fram till att det blir pojkarna som får flytta. Vispen ville jag ju ha kvar eftersom han har allt jag själv vill ha i en lovande tävlingshund, men frågan är om jag överhuvudtaget kommer ut på en tävlingsplan igen... det vet jag inte. Så han får bli tävlingshund hos någon annan, som kan och vill ta tillvara hans goda egenskaper.

Speed... ja, där är det ju väldigt svårt, eftersom han är min lilla älskling. Världens vackraste, goaste och mysigaste hund som bara lever för att vara till lags. Men han ska inte användas i avel och är i mina ögon lite för mjuk för att passa som tävlingshund. Jag har troligen redan ett riktigt bra hem åt honom, där han kommer att få all uppmärksamhet och väldigt mycket kärlek. Personen som han kommer att flytta till känner jag sedan tidigare och vet att han kommer att få det väldigt bra. Det är ju så, att om man känner att den nya ägaren och hunden passar bra ihop och kommer att få mycket glädje av varandra, då är det lättare att flytta på hundar, även om man älskar dem av hela sitt hjärta.

Idag har jag genom Eva-Liz fått röntgenresultatet på norska Khemosabi Double Sprint, HD B och AD grad C dvs. grad 1 här i Sverige. Tack för hjälpen, Eva-Liz!